Öppet brev till regeringspartierna och arbetsmarknadsminister Mats Persson:
Vi som arbetar med långtidsarbetslösa pekar på framför allt två orsaker till långtidsarbetslösheten; låg/fel kompetens hos de arbetssökande samt brist på arbetsgivare. Regeringen fokuserar på arbetslösa som inte vill jobba. Det är att sila mygg och svälja kameler.
Arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) säger bland annat i en intervju i DN (250125):
– Vi vill se ett Sverige där vi har högre krav på de arbetslösa. Där man inte kan gå år efter år och leva på bidrag utan att göra en motprestation.
Personalkostnaderna är ofta en stor utgift för företag och offentlig sektor. De långtidsarbetslösa, med de begränsningar som de har, kan inte konkurrera om de jobb som finns, varken i privat eller i offentlig regi.
Tänk er Fatuma, som har varit hemarbetande i hela sitt vuxna liv. Hon kan knappt läsa eller skriva på sitt modersmål. I sitt hemland har hon aldrig haft ett lönearbete, även om han arbetat från morgon till kväll. Fatuma bor i Sverige med sin familj sedan fem år tillbaka men pratar väldigt lite svenska. Hon söker 10–20 jobb per månad.
Vi på kommunernas arbetsmarknadsenheter hjälper henne med de digitala jobbsökverktygen, att skapa konton som krävs hos olika bemanningsföretag, för att kunna söka även de enklaste jobben, att spela in filmen på sig själv, en film som krävs för att kunna söka jobb på en snabbmatskedja. Hon får aldrig komma på en anställningsintervju. Hur mycket hon är försöker så spelar det ingen roll.
Det finns helt enkelt inga arbetsgivare som vill eller kan anställa henne. Många arbetsgivare säger nej även till praktikanter – de anser sig inte ha resurser att lägga på handledning. Fatuma tillhör gruppen långtidsarbetslösa som arbetsgivarna i Sverige inte vill betala för.
Personer som Fatuma är i landet helt legalt och har permanent uppehållstillstånd. Även om det självklart finns stora skillnader inom gruppen är det en sak som förenar den absoluta majoriteten av dem; de vill jobba.
Och redan i dag krävs motprestationer från de arbetslösa för att de ska få sina ersättningar via Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, sitt ekonomiska bistånd från kommunen eller sin a-kassa.
Den motprestation vi anar vid horisonten är krav på aktivitetsplikt, som ska läggas på de arbetslösa. Det blir troligen kommunernas huvudvärk att hitta arbetsplatser. Vilka arbetsgivare som ska ta emot de arbetspliktiga är högst oklart.
Arbetsförmedlingen säger bestämt att det behövs fler och olika utbildningsvägar och fler subventionerade anställningar för att minska långtidsarbetslösheten.
Trots det är inga nya arbetsmarknadsåtgärder på väg och de som finns dras ner. Några nya morötter till arbetsgivarna som vågar anställa en långtidsarbetslös blir det inte. Några krav på arbetsgivarna att ta emot långtidsarbetslösa ställs inte.
Inga utbildningar som passar den här gruppen planeras, som komplement till de utbildningar som finns i dag och som den här gruppen med låga kunskaper i svenska inte klarar av. Inga idéer om hur SFI ska fungera för analfabeter och för dem med låg utbildning, som förväntas lära sig att läsa och skriva på svenska utan att först behärska detta på sitt modersmål.
Låt oss säga att ökade krav lyckas skaka liv i några arbetsskygga individer. Det är jättebra! Men vad hjälper det Fatuma?
Hur ska ökade krav på de långtidsarbetslösa leda till att fler arbetsgivare anställer dem? Vi som arbetar med dessa människor är ärligt intresserade av svar på den frågan.