Två decennier efter folkomröstningen börjar frågan diskuteras igen: krona, eller dags för euro? Enligt ekonomerna råder dött lopp i ekvationen. Och det går bra för Sverige, vår balansräkning som land är urstark. Varför fundera på euron?
Svaret är att den politiska ekvationen om euron ser annorlunda ut. Idag lever vi i en tid som blir alltmer komplex och oförutsägbar, med en växande hotbild mot vårt moderna samhälle. För 20 år sedan när Sverige röstade nej till att gå med i eurosamarbetet var vi nya i EU-familjen, världsläget var stabilt och frihandeln växte. I dag är läget annorlunda: Sverige är en välintegrerad EU-medlem och har precis lämnat över stafettpinnen efter ordförandeskapet, men med ett brinnande krig i vårt närområde och alltmer grus i den globala handeln som påverkar vår gröna omställning.
Vi behöver därför mer samarbete inom EU på centrala områden som säkerhet och självförsörjning. Hoten växer mot vår fysiska säkerhet, samtidigt som handelsrelationer börjat användas som vapen. Med den auktoritära och populistiska våg som böljar över världen och påverkar demokratiska samhällen höjs behovet av säkerhet och skydd för fria samhällen och våra ekonomier. Med euron ges inflytande inom andra politiska områden än valutasamarbetet, genom den djupare relation som uppstår. EU-kommissionen lade så sent som i mars fram två viktiga lagförslag som handlar om att stärka unionen konkurrenskraft och självförsörjande: kritiska råmaterial (Critical Raw Materials Act) och initiativet för gröna teknologier (Net Zero Industry Act). Vi behöver handla mer mellan oss i EU för att öka unionens motståndskraft, och det blir enklast med samma valuta.
I takt med att euron får en tydligare utrikespolitisk roll ökar Sveriges utanförskap. Det är inte bara ett finansiellt samarbete, utan även ett alltmer politiskt sådant som vi ställt oss utanför. Samtidigt ökar vår sårbarhet när andra makter i världen använder finansiella flöden som påtryckningsmedel.
Idag är 20 av 27 medlemmar med i euron, nu senast med Kroatien. Samtidigt har Storbritannien med sina 68 miljoner invånare lämnat EU. Dynamiken är idag en annan. Det har lyfts att Storbritannien kanske varit kvar om de valt att lämna pundet: valutasamarbetet skapar en stabiliserande kraft som står emot populistiska svängningar. Men det vi vet med säkerhet är att Sverige blivit mer utsatt efter Brexit.
Vi är idag en självklar del av unionen. Cirka 40 procent av all lagstiftning i Sverige kommer från EU – och andelen växer stadigt. SCB:s mätning i juni visar att svenska folket är mer positiva till EU än någonsin tidigare. Även inställningen till euron håller på att förändras: nu vill mer än var tredje svensk införa euron – en ökning med nästan 50 procent på ett år. Länge var det otänkbart att Sverige skulle gå med i Nato, tills opinionen plötsligt vände. Går vi samma väg med euron?
Nu behöver valutafrågan ses ur samtidens ljus – utifrån Sveriges långsiktiga säkerhet och roll i EU. Det är dags att lämna kronan.