Replik till Erik Lysén och Bo Forsberg, 13/11.
Bo Forsberg och Erik Lysén skriver att erkännande av en palestinsk stat gynnar fredsprocessen. Till sin hjälp åberopar de folkrättsexperter. Vilka skriver de inte, eftersom det finns minst lika många som säger att erkännandet bryter mot folkrätten.
Man måste vara väldigt enögd och naiv om man tror att en fredsprocess med Sverige kan spela någon roll. Detta efter erkännandet som syftar till att ställa krav på Israel och låta den andra parten gå fri från kritik.
Israel har rätt att bygga på sin egen mark och allt annat som rör omdiskuterad bosättning skall ske mellan två parter.
Vad är det som den svenska regeringen erkänner? För det första finns det ingen stat som heter Palestina. Var finns den staten? Var finns gränserna och var finns regeringen? Var finns styret över den erkända staten? Är det terrorstämplade Hamas i Gaza eller är det PLO på Västbanken?
Palestinierna uppfyller helt enkelt inte Montevideo-konventionens kriterier för ett erkännande av en ny stat.
Sedan kan man fråga sig vem har erkänt vad. Beslutet har inte förankrats i EU-nämnden vilket brukar vara den normala gången. Vidare har inte de nordiska länderna blivit tillfrågade och regeringen har till och med gått förbi EU. Så genom att gå förbi riksdagen och i stället luta sig mot Miljöpartiet har man hamnat snett.
Vad är det då som har fått Erik Lysén, Svenska kyrkans internationella chef, och Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia, att ställa sig på samma sida som Israelfientliga grupper? Jag tror till stor del beror det på deras samarbetspartner i Gaza och på Västbanken. Organisationerna hoppas få mer pengar från Sida, trots att svenska staten ger över 1 miljard av våra skattepengar till palestinierna.