Den 3 december uppmärksammas den internationella funktionsrättsdagen. En dag för att uppmärksamma livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning runtom i världen. Så även i Sverige. År 2008 åtog sig Sverige att följa FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta åtagande tillsammans med införandet av LSS och personlig assistans 1994 har bidragit till att Sverige setts som ett gott föredöme vad gäller att göra det möjligt för personer med omfattande funktionsnedsättningar att leva som andra.
Så är det tyvärr inte längre. Regeringens uppdrag till Försäkringskassan att minska kostnaderna för personlig assistans har lett till att inte längre individens behov styr besluten. Även domstolsutslag har gått i samma riktning. Intentionerna med LSS och personlig assistans från 1994 är inte längre styrande. Regering och riksdag måste se till att genom nya beslut återföra tillämpningen av aktuell lagstiftning till det som var den politiska viljan med lagen. Men regeringen har valt att tillsätta en utredning med tydliga direktiv att ytterligare minska möjligheterna för att beviljas assistans. Det enda akuta regeringsingripande är att ålägga Försäkringskassan ett tillfälligt moratorium i väntan på någon slags analys.
På ledarplats skrev Corren nyligen (15/11) att Sverige ska ha höga ambitioner när det gäller omsorgen om personer med funktionsnedsättningar och ställde frågan ”Fast hur höga?”.
Men rätten till personlig assistans handlar inte om storleken på en omsorgsbudget. Rätten till personlig assistans handlar om mänskliga rättigheter och möjligheten att leva som andra även med omfattande funktionsnedsättning. En rättighet som svenska staten har utfäst sig att stå upp för genom att anta FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En konvention som tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter.
Därför har regeringens agerande föranlett förbundet DHR (Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet) att larma om assistanskrisen till FN:s särskilda rapportör för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Fusk och bedrägerier lyfts ofta fram i debatten. Självklart ska brott beivras och så långt möjligt förhindras. Det gäller här precis som i alla socialförsäkringssystem.
Det är dags att sluta betrakta personer med funktionsnedsättning som ”dom”, en homogen grupp av individer som står utanför och som ska tas hand om. Det handlar i stället om människor som finns överallt, här och nu, med livsdrömmar och känslor som du och jag. Människor med förutsättningar som i vissa avseenden kan skilja sig från majoritetens men som är en viktig del av samhällsgemenskapen och som har rätt till delaktighet i den.
Mitt Sverige är ett inkluderande samhälle som utgår från den mänskliga mångfalden, ser olikheter som styrkor, tar till vara människors vilja och ser alla som resurser.
Linnéa Darell
partistyrelseledamot Liberalerna