Replik på "Blir Magdalena Andersson (S) ett politiskt offer?" (10/9).
Larssen menar att statsministerposten, till skillnad från finansministerposten, handlar mindre om transfereringssystem och mer om att förstå människor. Kärnkritiken tycks bestå i att kompetensen en duktig finansminister besitter, inte kommer till nytta på posten som statsminister.
Är det ett rimligt antagande? Jag tycker inte det. Förutom det uppenbara, att två dugliga socialdemokratiska finansministrar – Hjalmar Branting och Göran Persson – sedan har blivit framgångsrika statsministrar, är jag nämligen övertygad om att varenda socialdemokratisk finansminister som burit ansvaret att hålla ihop statens finanser, har haft just förståelsen för människors vardag för sina ögon.
De har med en otrolig envetenhet sett till att finansiera reform efter reform för att göra vardagen bättre för vanligt folk. Från 40-talets barnbidrag och fyra veckors semester på 60-talet till den alldeles nya trygghetspensionen för den som slitit ut sig i arbetslivet.
Alla reformer har varit svar på problem och otrygghet hos den enskilde.
Magdalena Andersson har under sina år som finansminister varit med och räddat tiotusentals jobb under pandemin genom de stöd som utgått till företag under krisen. Hon har klarat av att finansiera höjda pensioner och stöd till landets kommuner på otaliga miljarder, vilket betyder fler barnskötare och undersköterskor som tar hand om våra barn och äldre.
Larssen menar att Magdalena Andersson har rykte om sig att vara duktig på att göra sig osams med folk. Kanske har det undgått Correns ledarskribent att politik är ett fält där konflikt är oundvikligt, ibland önskvärt.
När jag ser Magdalena Andersson ser jag en kompetent, handlingskraftig politiker med en stark ideologisk övertygelse. Självklart ger hon sina politiska motståndare en känga då och då.
Slutligen menar Larssen att Socialdemokraterna räknar med valförlust i valet 2022. Hon kunde inte ha mer fel. Vi inser att vi varje dag måste jobba för att förtjäna vanligt folks förtroende. Få stopp på skjutningar och gängkriminalitet, lägga om den ohållbara arbetskraftsinvandringen, höja pensionerna och bemanna upp sjukvården.
Vi tar inte väljarnas förtroende för givet, men när Socialdemokraterna samlas till partikongress är det för att välja en partiordförande vi också vill se som statsminister.