Det talas inte mycket om familjepolitik i denna valrörelse, trots att ämnet högaktuellt. Sedan 2015 har Sverige bedrivit en politik som separerar barn från sina föräldrar. Tusentals flyktingbarn lever under svåra förhållanden i samhället. När studier visar att andelen självmord bland asylsökande barn är nio gånger högre jämfört med jämnåriga i Sverige borde alarmet gå. Istället låtsas regeringen att barnkonventionen inte gäller dessa barn.
Eftersom regering och riksdag fattat beslut om att FN:s barnkonvention ska bli svensk lag 2020 vill jag påminna om vad som står där. Utgångspunkten är att FN:s konventioner är universella, inte nationella – de gäller alla barn oavsett så kallad legal status. Barn är inte illegala, men alla barn rättigheter, som Sverige åtagit sig att respektera.
Enligt konventionens artikel 9 ska barn inte skiljas från sina föräldrar mot deras vilja utom när det bedöms nödvändigt för barnets bästa, till exempel vid våld och vanvård. Om familjen splittrats, har barn enligt artikel 10 rätt att återförenas. Ansökningar från barn eller föräldrar om att resa till Sverige för att återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt. Artikel 22 anger att Sverige ska hjälpa barn som söker flyktingstatus att spåra föräldrar eller andra familjemedlemmar för att kunna återförenas med dem.
Sverige bryter idag mot samtliga dessa artiklar i barnkonventionen. Barns rätt till återförening är idag kraftigt kringskuren, låt mig ge några exempel:
• Ansökan om familjeåterförening måste ske via svensk ambassad i ett land där personen har rätt att bosätta sig och sökande får inte vistas i Sverige. Även personer som haft uppehållstillstånd i Sverige, är självförsörjande och har maka/make och barn som är svenska medborgare måste lämna EU och sina barn för att ansöka om återförening.
• Svenska ambassader vägrar att ta emot ansökan om personen inte först har rätt att bosätta sig i landet ambassaden ligger.
• Barn vars ena förälder är försvunnen eller avliden förvägras återförening med sin levande förälder då Sverige kräver båda vårdnadshavares godkännande, alternativt dödsattest, vilket inte alltid är möjligt.
• För att bedöma om barn far illa av att separeras från sina föräldrar kräver Sverige giltigt pass och bevis på att barnet far illa.
• Föräldralösa syskon förvägras återförening.
• Föräldralösa barn som växer upp med släktingar förvägras återförening med dem.
Denna politik driver flyktingbarn från sina familjer. Den är orimlig, inhuman och barnfientlig. Vissa delar av praxis sker dessutom utan lagstöd. Det är dags för en human asylpolitik som respekterar FN:s konventioner och barns rättigheter:
• Ta bort hinder för familjeåterförening: Ge kvinnor och barn en säkrare väg till skydd.
• Öka antal kvotflyktingar: Låt människor lämna långvariga vistelser i flyktingläger.
• Amnesti för asylsökande som väntat länge, särskilt de unga: Långa asylprocesser och ovetenskapliga åldersbestämningar drabbar barn och unga hårt.
• Återgå till permanent uppehållstillstånd som norm: Tillfälliga uppehållstillstånd hindrar barns trygghet, utveckling och etablering.
Gita Nabavi
Partiledare Feministiskt initiativ