När man reser i Ryssland slås man av en landsbygd i totalt förfall. Djurstallar står tomma och rasar ihop, fälten växer igen av ogräs och bostadshusen står övergivna. I städerna däremot korkas gatorna igen av nya importerade bilar och livsmedelsaffärerna dignar av importerade matvaror.
Vi har haft samma situation i Sverige. I slutet av 1800-talet översköljdes vi av billigt amerikanskt fläsk från den nyodlade amerikanska prärien. För tjugo år sedan dumpade Tyskland och Finland kött här för sju kronor kilot. Svenskt jordbruk hade ingen chans att konkurrera, inhemsk produktion sjönk tills de handelspolitiska förhållandena ändrades.
I dag subventioneras livsmedelsproduktionen kraftigt både i EU och USA, dels för att konsumenterna ska få billigare mat, dels för att få en fungerande export. För Ryssland innebär det att billiga livsmedel väller in över gränserna. När kolchossystemet, som omöjliggjort en kultur av driftiga bönder, brutits sönder ligger där en landsbygd utan vare sig den tradition eller konkurrenssituation som är nödvändig för att utveckla ett modernt jordbruk.
Den traditionella lösningen på ett sådant problem är att införa tullar. Men med dagens trend mot en fri världshandel vet vi att tullar är ett instrument som konserverar oekonomiska system.
Vad kan man då tänka sig för grepp för att utveckla det ryska jordbruket som har en fantastisk jordbruksmark med ett kollapsat jordbruk? Det handelskrig vi startat med förevändning av Ukraina-krisen har gett Ryssland en strålande anledning att förbjuda all import av livsmedel från EU. När matpriserna stiger kommer folk på landsbygden att odla grönsaker till försäljning i sina trädgårdar, alldeles som under sovjettiden. Det blir äntligen lönsamt att plöja och så, äntligen lönsamt att bygga nya effektiva djurstallar, äntligen lönsamt att driva en livsmedelsindustri.
Vägen dit kommer att bli svår för det ryska folket, så hårt prövat under århundradena. Om det någon gång ska kunna lyckas är det nu när det ryska folket är upprörda över omvärldens ekonomiska sanktioner och landets ledare har en aldrig tidigare skådad popularitet.