Efter att barnkonventionen blev lag i Sverige 2020 har den fått en ännu starkare ställning då den både gäller som lag och som transformering där alla våra lagar faktiskt ska anpassas till konventionens bestämmelser. Mot bakgrund av det är det allvarligt att det finns förslag på nedskärningar inom barn- och ungdomspsykiatrin, utan vidare hänsyn till barnkonventionen.

Barnkonventionen har fyra grundprinciper som är viktiga att komma ihåg: artikel 2, 3, 6 och 12. Dessa artiklar handlar om alla barns lika värde och rättigheter, barnets bästa i alla beslut som rör dem, rätten till liv och utveckling, samt rätten att få sina åsikter hörsammade.
Dessutom är artikel 24 viktig i sammanhanget, som handlar om att barn har rätt till bästa möjliga hälsa samt tillgång till hälso- och sjukvård och till rehabilitering.

När regionen uppenbarligen inte kommer ta sitt ansvar för barns och ungas psykiska hälsa kommer i stället ansvaret att hamna i knät på våra skolors redan överbelastade elevhälsoteam. Problemet är bara att det inte finns ett ledigt knä att lasta över ansvaret på. De resurser som behövs i dagsläget, utan regionens varsel, prioriteras inte av S+M-styret. Hur det kommer att se ut när dessa barn och unga söker sig till den redan överarbetande och underbemannade elevhälsan vågar vi inte ens tänka på.

Vi får bara hoppas att situationens allvar får den styrande majoriteten att tänka om. För hur länge kan vi prata om att vi värnar om skolan, skolans personal och framförallt våra barn och unga och samtidigt, dra in och dra ner på de resurser som krävs? Eftersom kommun, region och andra myndigheter faktiskt är skyldiga att säkerställa tillämpningen av barnens rättigheter utifrån barnkonventionen, är det hög tid att det börjar ske. Det kostar såklart pengar, men om vi värnar om barnen har vi inte råd att vänta.