Det är en helt vanlig tisdag i mars. I socialkontorets överfulla reception försöker socialsekreteraren avgöra vem i folkmassan som är pappa till flickan hon träffade igår. Flickan som inte vill bo hemma längre. Flickan som äntligen vågat berätta för skolkuratorn om flera års utsatthet. Längst bort i ett hörn sitter en man som passar flickans beskrivning av pappan så socialsekreteraren går dit och försöker påminna sig om flickans beslutsamhet inför det svåra mötet.
I dörröppningen till en lägenhet känns det som att behandlingssekreteraren befinner sig i stormens öga. Pojken han jobbat med i flera år kom inte ner i tid till sin skjuts så behandlingssekreteraren gick upp till familjens lägenhet och ringde på. Därinne råder precis det kaos som pojken brukar beskriva; föräldrarna som förtvivlat försöker kontrollera barnen och den tolvåriga pojke behandlingssekreteraren har i uppdrag att arbeta med som gör allt för att bli sedd. I sista stund hinner behandlingssekreteraren hoppa åt sidan när pojken slänger igen ytterdörren på vägen ut. De kan åtminstone hålla sin mötestid idag.
På boendet för ensamkommande barn råder ett ögonblicks tystnad i samtalsrummet och kontaktpersonen har svårt för att ta in vad handläggaren från Migrationsverket just förmedlat genom tolken. ”Permanent uppehållstillstånd”. Den ungdom som kontaktpersonen jobbat med så intensivt, tröstat och berömt får efter många turer och överklaganden stanna i Sverige. Ungdomen ropar till, kramar tolken, gråter och skrattar om vartannat. Kontaktpersonen rycks med, det går inte att göra annat.
Den tredje tisdagen i mars varje år firas World Social Work Day för att uppmärksamma det sociala arbetet som sker runt om i världen varje dag, men som sällan får den uppmärksamhet och uppskattning som förtjänas. Många verksamheter omfattas av sekretess och det är sällan något hamnar i strålkastarljuset om inget har gått snett. På ett eller annat sätt kommer vi alla i kontakt med socialarbetarna någon gång under våra liv. Det kan vara socialsekreteraren som finns med under en kortare eller längre period för att stötta till självständighet, fältsekreteraren som följer din ungdom hem efter första fyllan, familjerättssekreteraren som hjälper er att komma överens om barnen efter skilsmässan, socialarbetaren som hälsar dig välkommen till din dagliga verksamhet eller sjukhuskuratorn som möter upp er efter det svåra beskedet om sjukdom eller dödsfall.
Löneläget är liksom i andra yrken inom välfärdssystemet ofta dåligt och karriärvägarna få. Trots det kämpar tusentals engagerade vidare i det sociala arbetet. Det sociala arbetet är ofta tungt och komplicerat men även spännande, roligt och betydelsefullt, något som är lätt att glömma bort. Sverige har jämfört med de flesta länder ett fantastiskt välfärdssystem och vi tycker att det är dags att lyfta fram det sociala arbetet så att de som får det att fungera kan få det erkännande och de förutsättningar som de förtjänar. Och idag, på World Social Work Day, vill vi rikta ett extra stort tack till er som finns där ute i verksamheterna, fortsatt att göra ett fantastiskt arbete!
Gustav Södling
socialsekreterare, fackförbundet Vision Linköpings kommunavdelning
Maria Ersblad
socialsekreterare, Akademikerförbundet SSR Linköpings kommunavdelning