Tydligen har problemet funnits i mer än tio år varför det står klart att även länsstyrelsen och också Arla misslyckats med sina uppdrag.
I Arlas egen bestämmelse (ur Arlagården) om hur djur ska skötas står det: “Vi arbetar för att tillgodose djurens grundläggande fysiologiska och beteendemässiga behov, så att deras hälsa och välbefinnande främjas. Djuren ska vara friska. Djuren ska hållas och skötas i en bra miljö.”
Jordbruksverket ansvarar för kontrollen av bondgårdar genom länsstyrelserna som är regeringens förlängda arm. I inledningen till beskrivningen av djurskötsel står det på Jordbruksverkets hemsida: ”För att dina nötkreatur ska må bra är det viktigt att du följer de bestämmelser som finns om till exempel djurskydd och transporter. Bestämmelserna sätter ofta upp en lägsta nivå och talar om vad du minst måste göra för att dina djur ska må bra och för att de ska kunna bete sig på ett naturligt sätt.”
Det är inte svårt att se att både Arla och länsstyrelsen har en del kvar att göra innan målen nås. Problemet är att ingen är personligt ansvarig för beslut som fattas och därför kan man avstå från att ta konflikter. Om en djurägare befinns vara skyldig till missförhållanden för sina ”medarbetare” (Bregottfabriken) bör man genast se till att felen rättas till. Om man dömer ut vite bör det också tas ut. Bara hot och inget indrivande leder bara till att, som på Hälsingegården, verksamheten kan fortsätta som om inget hänt.
Om tjänstemännen som ansvarar för tillsynen blir personligt ansvariga skulle inga problem uppstå eftersom de då skulle vara noga med att följa föreskrifterna och den som gjort fel skulle rätta sig efter dessa, förmodligen därför att kostnader avskräcker.
Man måste genomföra kontroller på gårdar som man givit tillstånd till och samtidigt ta med en veterinär; det ska inte vara möjligt att säga ”…vi tyckte inte att det var nödvändigt.”
Det finns bara en väg att gå: ändra lagen och gör länsstyrelsernas tjänstemän personligt ansvariga för sina uppdrag.
Daniel Struble