Förhoppningen? Att bromsa pengaflödet till de stora nätläkarkoncernerna. Sjukvården tappar alltmer pengar till dessa. Kryphål i ersättningssystemen utnyttjas och regionen debiteras 500 kr för varje nätläkarkontakt.
Men sjukvårdsbudgeten blir inte större för att fler aktörer vill berika sig ur den. Då såväl penga- som personalresurser är ändliga blir mindre kvar till utredning och behandling av allvarligare sjukdomar.
Utifrån mångårig underfinansiering och underdimensionering råder stor brist på specialister i allmänmedicin i regionen. Ju mer vi ska sitta i videosamtal för enkla rådgivningar även på kvällar och helger, desto mindre kan vi vara tillgängliga dag- och jourtid för patienterna med större behov.
Komplexa ärenden, som ofta rör kroniskt sjuka patienter, kan sällan avhandlas via tillfälliga videosamtal. Vi måste sträva efter kontinuitet. Kontinuitet visar sig i forskning ha mycket stora fördelar; vården blir bättre, säkrare och mer kostnadseffektiv.
I en fast vårdrelation kan videosamtal vara ytterligare en kontaktmöjlighet, men att vi allmänläkare ska erbjuda nätläkartjänster till patienter vi inte känner, och inte kommer att kunna följa upp, är inte ett bra utnyttjande av vårdens resurser och kommer inte stoppa pengaflödet till nätläkarna.
Det finns en föreställning att nätläkarbolag avlastar den traditionella vården. Tyvärr är den fel. Kontakterna leder till ökad vårdanvändning. Användare av digitala vårdtjänster kontaktar vården oftare än andra och gör inte färre akutbesök.
Vid granskning av nätläkarbolagen under 2020 av Dagens Medicin, så framkom att en vanlig diagnos var ”ospecificerad rådgivning” vilket borde kunna handläggas via 1177, eller via telefonkontakt med vårdcentral, och inte kräva läkarresurser.
Regionen kommer aldrig kunna att konkurrera med nätläkarbolagen som har möjlighet att lägga miljonbelopp på marknadsföring. Dessutom är konkurrensen snedvriden eftersom regionen behöver hålla sig till ersättningssystem som innebär en högre patientavgift än nätläkarbolagens (200 kr i stället för 0 kr).
Regionen har heller ingen möjlighet till debitering via utomlänstaxa för digitala tjänster vilket bolagen flitigt utnyttjat.
Framför allt kan, och bör, vi distriktsläkare av etiska skäl inte imitera nätläkarbolagens affärsidé att ägna mer resurser åt enkla åkommor och ignorera de mer komplexa vårdbehoven.
Vi är positiva till digitala möten när det tillför patientnytta även om dessa besök än så länge snarare ökar än minskar vår arbetsbörda på grund av tidskrävande, dåligt kompatibla it-system.
Vi vänder oss dock starkt emot att sjukvården dräneras på pengar och personal till gagn för stora internationella vårdkoncerner som riktar in sig på de mest lönsamma patienterna i stället för de sjukaste.
Det är politikernas ansvar att äntligen reglera avtalen som gynnar nätläkarbolagen på bekostnad av fysiska vårdcentraler. Vi anser att det strider mot Hälso-och sjukvårdslagen att tvinga oss att prioritera patienter med enkla vårdbehov till nackdel för de patienter som behöver oss mest.