Replik

Länsstyrelsen Östergötland delar debattörens bild om att det finns många östgötar som uppskattar möjligheten att få se lodjur eller spår av dessa i länets skogar. 

För att denna möjlighet ska finnas långsiktigt är det viktigt att det finns en bred acceptans för lodjuren, både av den stora allmänheten och de verksamheter som kan drabbas negativt av en alltför tät koncentration av lodjur.

Länsstyrelsens syfte med den beslutade licensjakten är att lodjursstammen ska hållas på en lämplig nivå både sett till antalet djur och geografisk spridning. Detta för att tamdjurshållning inte ska försvåras samt att skador orsakade av lodjur även i framtiden ska hållas på en så låg nivå som möjligt i länet.

I början av 2020 hade Östergötland fyra lodjursangrepp i ett hjorthägn och under hösten sju angrepp på får. De flesta angreppen skedde innanför rovdjursavvisande stängsel. 

På sikt anser länsstyrelsen att en för snabbt växande lodjursstam eller höga tätheter i vissa delar av länet ökar risken för skador orsakade av lodjur, vilket kan leda till ett ökat behov av skyddsjakt under tider på året när jakt inte är lämpligt. 

Detta i sin tur kan leda till en negativ syn på såväl lodjuren som rovdjursförvaltningen i stort.

Antalet konstaterade familjegrupper av lodjur i södra Sverige och i Östergötlands län har ökat de senaste åren.

Naturvårdsverket bedömer att livsmiljön för lodjuren har bra kvalitet och att framtidsutsikterna är goda. Enligt resultatet från den senaste populationsberäkningen finns det drygt 1 100 lodjur i Sverige och populationen är därmed fortsatt över referensvärdet för gynnsam bevarandestatus.

Under den pågående rovdjursinventeringen i Östergötland har länsstyrelsen hittills kunnat konstatera tolv föryngringar av lodjur (hona med ungar), vilket motsvarar cirka 66 lodjur. 

Detta kan jämföras med miniminivån för antal lodjursföryngringar i Östergötland som enligt beslut från Naturvårdsverket ligger på 4,5, vilket motsvarar cirka 25 lodjur.