Synpunkter på Widar Anderssons krönika ”Sverige borde vara bäst i världen”, 7/12.
Jag håller med om att svensk skola borde vara bäst i världen. Jag håller också med om att det fria skolvalet är bra. Det fungerar dock inte för alla, framför allt inte för de föräldrar och barn som Widar Andersson pekar ut. De har flytt från krig och förföljelse, genomgått en påfrestande asylprocess och ska sätta sig in i det svenska samhället. Att förvänta sig att dessa föräldrar ska kunna sätta sig in i vad skolvalet betyder är att kräva alldeles för mycket av dem.
Att dessutom svepande förklara skolor med hårt arbetande lärare och även elever för hopplösa, otrygga och svagpresterande är en skymf mot dessa människor, lärare såväl som elever. Det är deras situation som är hopplös då de med de givna förutsättningarna inte har en chans att lyckas.
Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt att det plötsligt satt två estniska barn i klassrummet. De började i första klass i den B-skola på landet jag gick i och lärde sig snabbt svenska utan några andra hjälpmedel än att lyssna och säga efter. Varför, jo de hörde ju svenska runt om sig dagligen. Betydelsen av att höra svenska runt om sig har jag långt senare fått bekräftad av elever även då undervisningen hade utvecklats.
Ansvaret för utanförskapsområden och skolor där som misslyckas ska inte läggas på de människor som bor där. Det är politikernas ansvar att förhindra misslyckanden. Det är också politikernas ansvar att fördela elever så att det normala samtalsspråket i klassrummet och på skolgården är svenska.
Wera Olander
Svar:
Sverige är ett invandringsland. Från 1950-talet och framåt har politiken varit noga med att sköta invandringen så att det var betydligt vanligare med två invandrade barn i den annars svensktalande klassen än att det på sin höjd är två svensktalande barn i den arabisk/afrikansk-talande klassen.
De sista 15 åren har politiken emellertid misskötts grovt. Invandringen från Mellanöstern och Afrika har varit alldeles för omfattande. Segregationen har kraftigt förstärkts vilket bland mycket annat har påverkat skolan. På de orter där nyanlända ständigt kommer och går är det nästintill ogörligt att bedriva undervisning med sammanhållna klasser och vedertagen svensk undervisningsrutin.
Att ha utländskt påbrå är naturligtvis inget som på något sätt är synonymt med dåliga skolresultat. Ansvaret att bedriva skola anpassad för de elever man har på skolan faller tungt på skolhuvudmannen och skolans ledning och medarbetare.
Sak samma med möjligheten att göra skolval. Det är absolut inte att ”kräva för mycket” av folk som kommer hit att de sätter sig in i hur till exempel skolan fungerar där deras barn går och om vilka möjligheter det finns att bryta upp från en destruktiv skola och söka sig till en bättre och mer svensk skola.
Nu har vi haft 15 år av invandring på så höga nivåer och med sådan påföljande segregation att det på många platser i praktiken har varit omöjligt att bedriva en god verksamhet. Därför är det viktigaste av allt att staten förmår att upprätthålla en stram invandringsregim under flera år framöver. Sker det så är det övergående problem vi talar om för skolan
Widar Andersson