Min artikel 25/8 var ett inlägg i en kulturpolitisk debatt, där jag inför valet vill lyfta fram vad som skiljer Fp från de lite kulturpolitiskt trötta M och S- partierna. Det är förvånande att teaterchefen ger sig in i denna partipolitiska debatt inför valet. Teaterchefen menar att en offentlig debatt om Östgötateatern(ÖT) skadar teatern. Där skiljer vi oss i vår grundsyn. Debatt stärker teatern, att identifiera det som fungerar mindre bra är det första steget i en sådan process. Med de begrepp som Celander använder, "generalangrepp" och "skadar teatern" får vi också en bild över hur lågt till tak det är inom ÖT. En utvecklande debatt ska också vara strikt sakorienterad. Celanders personangrepp visar på en oförmåga att fokusera på rätt sak.
Celander menar att ekonomisk effektivitet inom kulturell produktion är att spela så många föreställningar som möjligt av ett fåtal pjäser. Det är en missriktad effektivitet tillämpad inom kulturell produktion. Det är mångfalden av kvalitativa uppsättningar som publiken kan välja emellan som är det väsentliga. Om Malmö och Uppsala erbjuder 8 föreställningar och ÖT 4 är något fel. Då kan de andra med ca 85 miljoner kornor göra dubbelt så många produktioner och erbjuda en mångfald som vi saknar här. Mångfald är ett väsentligt kulturellt värde.
Norrköpingsbon Celander menar att en Linköpingsensemble med egen konstnärlig ledare skulle vara "konstnärligt utarmande" och "ekonomiskt ineffektivt". Hur kan mera teater bli konstnärligt utarmande. En ensemble i Linköping omfattande 5-6 skådespelare skulle kunna fokusera på enklare produktioner.Framför allt skulle denna ensemble kunna engagera alla de lediga resurser som den stora ensemblen i Norrköping inte använder. Det ska inte vara en enda person som avgör utbudet, för då får vi en likriktning, till exempel mot amerikansk dramatik som vi sett under de senaste åren.
Men ytterst är frågan om en ensemble i Linköping en fråga om kulturlivet i staden. ÖT kan inte bara vara Norrköpings stadsteater som kommer hit och gästspelar. Detta är en kulturpolitisk fråga för Linköping. ÖT har ca 6 000 abbonenter varav 4 000 i Linköping, det är rimligt att vi får ett levande teaterhus där det även produceras teater. Staden har sin egen historia som gestaltas delvis i dess teater. Att Marie Göranzon ännu inte fått en förfrågan att spela på scenen i sin hemstad är en skam.
Sedan dristar sig teaterchefen till att ge mig offentliga lektioner i företagsekonomi.
De upprepade brotten mot LOU (lagen om upphandling) talar för sig självt. Dessa har passerat S och M-partierna utan att de märkt dem. Det var Folkpartiet som satte stopp för detta och de ekonomiska förluster som det innebar för skattebetalarna.