Problemen i sjukvården är ett politiskt skapat problem som bara kan lösas med politiska beslut. Dock är det slående hur passiva ansvariga partier har varit i sjukvården i Östergötland år efter år. Det är brist på politisk initiativkraft som drivit fram en situation där personalen flyr, vårdplatser stängs ner och att patienter, som hade kunnat räddas, faktiskt dör.
Kärnan till problematiken är att regionen inte klarat av att möta utvecklingen på arbetsmarknaden. Sjuksköterskor och annan vårdpersonal har med tiden kommit att värdera sin kompetens allt högre och med det ställt högre, fullt rimliga, krav. Krav som arbetsgivaren valt att lyssna på i mycket begränsad utsträckning. Detta har fått konsekvenser.
De grundläggande reglerna på arbetsmarknaden har alltid handlat om tillgång och efterfrågan på kompetens. I tider när behoven av viss kompetens ökar så har arbetsgivarna fått anstränga sig för att bli tillräckligt konkurrenskraftiga genom att betala högre löner och erbjuda bättre villkor. Därför är det intressant att de partier som i alla andra sammanhang vill finna lösningar i marknadslogiken nu verkar för planekonomiska lösningar. Det har visat sig vara en helt misslyckad strategi som kostar människoliv.
Det planekonomiska tänkandet inom sjukvården har naglat fast en idé om att det inte finns tillräckligt med resurser för att betala mer. Detta är dock bara en del av en ideologisk ekonomisk doktrin som slår fast att sjukvården är för dyr och måste bli billigare i framtiden. Men detta är, tro det eller ej, inte en naturlag utan enbart uttryck för politisk vilja. När arbetsgivarna på den övriga arbetsmarknaden tvingas ge personalen högre lön och bättre villkor justerar de priset till kunden. Varan blir helt enkelt lite dyrare. Detsamma gäller faktiskt även sjukvården och det är här som den politiska viljan kommer in. Vill vi ha en sjukvård som fungerar i framtiden så behöver vi ge den en större andel av samhällsekonomin. Då handlar det om att mer skattemedel måste gå till att just täcka högre löner och bättre arbetsvillkor. Alternativet är att fortsätta som nu och se hur bristen på ekonomiska resurser kommer urholka kvaliteten i sjukvården när personalen fortsätter att lämna.
Det är dags att ge personalen och medborgarna en tydlig signal om att den ekonomiska politiken ska läggas om. I grunden handlar det om att staten behöver fördela en större del av kakan till regionerna. Så länge inte det sker kommer vi behöva höja skatten i regionen. Men det finns också åtgärder som vi kan göra med nuvarande ekonomi. 2022 betalade regionen 400 miljoner kronor till hyrpersonal. Genom att lägga de pengarna på den befintliga personalen skulle det skapa ett rejält utrymme för löneökningar. Genom att sluta att årligen lägga hundratals miljoner i överskott kan vi se till att skattemedlen går till sjukvården. Det skulle också skapa ett nödvändigt tillskott samtidigt som de löpande besparingskraven kan tas bort. Politiker och ledande tjänstemän pratar ofta om att vi ska ha en sjukvård i världsklass. Tyvärr är man inte beredd att betala vad det kostar att ligga i topp. Därför flyr personalen och patienter dör i onödan.