Det är den internationella minnesdagen för förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945.
Sedan 2001 har det varit en nationell minnesdag. År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag. Det är en dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under förintelsen och de som stod emot.
I samband med förintelsens minnesdag arrangeras manifestationer, seminarier och pedagogiska projekt på många orter runt om i Östergötland och Sverige. Minnesdagen är ett viktigt tillfälle att påminna oss om vad som kan ske i ett samhälle när medmänsklighet och samhörighet försvinner och rasistiska och främlingsfientliga tankegångar ges utrymme och blir accepterade.
Men hur kunde det ske?
Förintelsen skedde inte utan förvarning. Avsikterna hade formulerats långt tidigare. Ord som lade grunden for utpekandet, isoleringen, förföljelsen och folkmordet. Hur var detta möjligt i ett civiliserat land som dåvarande Tyskland?
Frågan har ställts många gånger. Nationalsocialismens mål var ett samhälle med ideologisk och etnisk likhet. Människor med samma bakgrund, samma livsstil och samma etnicitet skulle kunna leva utan att behöva dela utrymme med ”dom andra”.
Förintelsen är ett av mänsklighetens mörkaste kapitel. Trots konsekvenserna verkar vi inte ha lärt oss och varningssignaler hörs allt oftare. Runt om i Europa är antidemokratiska krafter på frammarsch och fakta om förintelsen förnekas och förvrängs.
För att kontinuerligt uppmärksamma förintelsen och mekanismer som ledde till denna, driver Länsstyrelsen Östergötland sedan 2002 ett nätverk med kommuner och det civila samhället. Nätverkets syfte är att stödja deltagande organisationer i arbetet med att uppmärksamma förintelsen samt skapa möjligheter till samverkan.
De flesta av länets kommuner har lagt sina program för minnesdagen på sina hemsidor.
Jag själv kommer att hålla tal den 26 januari vid judiska begravningsplatsen i Norrköping och är glad över att på det sättet medverka till att uppmärksamma den historia vi inte får glömma.
Vi kan alltid sträva efter att bli lite bättre och att lära oss något mer.
Vi kan alltid anstränga oss lite till för att sträcka ut en hand till vår nästa.
Denna till synes enkla handling, som faktiskt är samhällsbärande. Så bygger vi en framtid där granne inte vänder sig mot granne, där vän inte vänder sig mot vän, där människa inte står mot människa.
Så skapar vi en framtid där medmänskligheten utgör ett starkt kitt som binder oss samman.