Dags att ge cykelbuden anständiga villkor

Cykelbuden och andra som blir utnyttjade av gigföretagen behöver avtal och arbetsvillkor som alla andra, menar Patrick Bannon, ordförande SSU Norrköping.

"Vi måste tala klarspråk om dessa cykelbud", anser debattören.

"Vi måste tala klarspråk om dessa cykelbud", anser debattören.

Foto: Magnus Andersson/TT

Debatt2020-01-11 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare skulle sitta bra men att ta sig till restaurangen tar energi som helt enkelt inte finns. Kanske tar du upp mobilen och går in på någon av smidiga apparna? Maten är levererad på mindre än en halvtimme. Just idag var det dessutom specialerbjudande så du behövde inte betala en spänn för leveransen. 

När du får notisen om att maten är framme öppnar du dörren och ser cykelbudet med maten i handen. Genomsvettig, men med ett leende på läpparna. Han vill självklart inte få dåligt omdöme av dig för att han verkar otrevlig, och förlora jobbet. Samtidigt vill han inte vara kvar för länge och förlora pengar på att inte jobba. Han är garanterad 80 kronor i timmen, plus 20 per leverans (gigwatch.se). Han har köpt sin egen cykel, sin egen väska och självklart får han ta raster efter behov, men det har han inte råd med. 

Vi måste tala klarspråk om dessa cykelbud. Facken och Socialdemokraterna är upptagna med att leta efter en ny arbetarklass. Det är dags att titta ut genom fönstret. Där utanför ser vi hur medelklass och överklass drar nytta av personer som tjänar mindre än vad som går att leva på. Gigwatch hänvisar till en artikel i Svenska Dagbladet (7/3 2017) om hur Svenska Transportarbetareförbundet försökt skriva avtal men enligt Transport har bolagen varit ointresserade av att förhandla.

Låt mig bli riktigt förbannad en halv sekund, facket ryckte alltså på axlarna för att arbetsköparen inte var intresserad av kollektivavtal. Hade arbetarrörelsen sagt samma sak i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet hade facket idag sett väldigt annorlunda ut. 

Nej, så här är det faktiskt: det är dags att börja kräva mer än vad arbetsköparen vill ge, det är dags att organisera och kräva. Stå upp och kämpa. En rapport som Breakit publicerat visar att det är möjligt att tjäna upp till 6 000 kronor i månadslön, om du jobbat varje dag i en hel månad, tolv timmar om dagen. Om du jobbade dessa timmar och fått den lönen på vilken annan arbetsplats som helst hade det blivit ramaskri från facken, strejk från Skåne till Norrbotten, men nu är det tyst. 

I andra länder har faktiskt facken reagerat: Gigwatch presenterar fallet i Australien, där man protesterade mot de hemska villkoren och vägran från arbetsköparen att betala försäkring vid en trafikolycka (sådant som händer ganska lätt om du får provision efter hur snabbt du kan cykla). Företaget valde där att lämna landet. 

LO och S går ut med att "svenska löner ska gälla i Sverige ", under tiden har vi människor som inte får arbetsutrustning, försäkring eller raster. 

Nej, nu får vi ge upp flexibla cykelbud och flexibel bakispizza för att börja kräva avtal och anständiga villkor. Det är dags för facken att organisera denna moderna arbetarklass. Jag kommer göra vad jag kan för att organisera ungdomar i frågan, men det kräver solidaritet från facken och en vilja att kämpa för dessa arbetare. Med detta kan ci måste pressa företagen att ge frihet till arbetarna.

Patrick Bannon, ordförande SSU Norrköping