Dagens skogspolitik – svek mot biologiska mångfalden

Nyligen presenterades en ny skogsproposition som efter förhandlingar blev en kompromiss mellan MP och C. Sammantaget ur naturvårdssynpunkt är den tyvärr en besvikelse.

Det finns positiva meningar som syftar till att skydda miljö och stärka biologisk mångfald, men propositionen ger inte tydliga förslag hur skogsbruket ska leva upp till det, skriver debattörerna.

Det finns positiva meningar som syftar till att skydda miljö och stärka biologisk mångfald, men propositionen ger inte tydliga förslag hur skogsbruket ska leva upp till det, skriver debattörerna.

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Debatt2022-01-12 10:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns positiva meningar som syftar till att skydda miljö och stärka biologisk mångfald, men propositionen ger inte tydliga förslag hur skogsbruket ska leva upp till det. Ord innebär inte alltid handling och inslag som att skogsbruket ska ta hänsyn till biologisk mångfald har vi läst många gånger förut men som vi vet inte rimmar med hur det fungerar i praktiken. Dagens skogspolitik går generellt översätta som ”ta gärna ansvar för den biologiska mångfalden, men bara så länge det inte sker på bekostnad av skogsindustrins intressen”. Skogspolitiken ska kännetecknas av två jämställda mål – ett miljömål och ett produktionsmål. Men det är tydligt att produktionsmålet väger blytungt i vågskålen. Flera både bra och nödvändiga förslag från Skogsutredningen 2019 beaktas inte i propositionen, exempelvis kunskapskrav i skogsvårdslagen, omfattande skydd av fjällnära skog och inrättande av vetenskapligt råd för biologisk mångfald. Enligt propositionen ska staten vara föregångare i hållbart skogsbruk.

Det låter bra men det råder inte samsyn på vad som är hållbart skogsbruk. Så länge man inte utgår från naturens förutsättningar och begränsningar, är det förnekelse att kalla svenskt skogsbruk hållbart. Sveaskog har brist på avverkningsmogna skogar och deras avkastningskrav ligger kvar, men ska ändå bedriva ett hållbart skogsbruk. Det är tydliga varningstecken på dubbla budskap. 

I skogspropositionen finns en positiv inriktning ”För att bidra till att skogar med höga naturvärden ska kunna skyddas och för att inte markägare ska utsättas för osäkerhet och otydlighet behöver över tid tillgängliga resurser överensstämma med ambitionen i naturskyddet”. Men till följd av att Centerpartiet i budgetomröstningen valde att lägga ner sina röster, försvann 2,4 miljarder kronor för skydd av fjällnära skog jämfört med S-MP-budgeten.

Återigen varning för dubbla budskap. Detta var mycket viktiga pengar som behövs för att det även ska finnas tillräckligt med pengar över för att ersätta skogsägare i övriga landet. Det finns nu risk att många skogsägare, villiga att skydda sin skog, inte får ersättning vilket kan ge till följd av att skogen i stället kommer avverkas. Genom att utarbeta skogspropositionen och kort därefter rösta bort pengar som behövdes för dess efterlevnad vad gäller skydd av skog, åskådliggörs Centerpartiets dubbelmoral tydligt. De gjorde en liknande handling när M-KD budgeten för år 2019 vann och 2,1 miljarder försvann från miljöbudgeten.

Centerpartiet grönmålar och bryr sig inte nämnvärt om biologisk mångfald, de tycks inte bry sig om skogsägare som vill använda sin skog på annat sätt än skogsindustrins standardmodell. Politiken saknar goda incitament för tillräcklig naturhänsyn, hyggesfria metoder och inte heller något stöd till skogsägare för kollagring, vilket skulle ge omedelbar klimatnytta.

I propositionen står ”Regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas” vilket är positivt, men pengar och verklig politisk vilja för att implementera ambitionen är otillräcklig. Avverkningen av våra sista naturskogar utanför formellt skydd pågår. Det finns risk att naturskogarna utanför formellt skydd inte finns kvar inom 10 år. Skogsbruket behöver göra en stor omställning för att vara verkligt ekologiskt hållbart, den rådande skogspolitiken skapar tyvärr inte möjligheter för detta.