Ylva Johansson har hunnit med mycket i politiken. Riksdagsledamot i två partier,  statsråd i flera olika S-regeringar, fått kämpa internt för sina uppdrag i partiledningen, gift sig med finansministern och lämnat regeringen av den anledningen, provat på uppdrag i näringslivet,  har utnämnts till "superminister" av statsministern och är nu, drygt trettio år efter sina första steg in i riksdagshuset, på väg att installeras som migrations- och asylkommissionär i EU. 

I ritualerna ingår att de föreslagna kommissionärerna frågas ut av ledamöterna i de utskott som täcks av kommissionärens ansvarsområden.  När Ylva Johansson mötte sitt utskott tidigare i veckan sa ledamöterna inte ja och amen på en gång. Johansson får nu ett knippe skriftliga frågor som ledamöterna önskar ska besvaras mer tydligt än vad som var fallet vid den muntliga utfrågningen.

Ylva Johansson befinner sig nu i ett slags politiskt limbo; i ett ingenmansland mellan varifrån hon kommer och dit vart hon ska. Hon behöver befria sig från Sverige vars asyl- och migrationspolitik under det senaste decenniet är rakt ut sagt ett avskräckande exempel för de allra flesta i EU. Hon behöver också befria sig från den helt orealistiska idén att EU skulle kunna fördela migranter mellan medlemsländerna. Migranterna vet vart de vill. Det är en himmelsvid skillnad mellan att hamna i ett "läger på vatten och bröd" i Ungern eller att landa i en hygglig hyrestrea med socialbidrag i Sverige. 

Allt det där och mer därtill vet Ylva Johansson. Genom sin långa erfarenhet vet hon också att ta en pilsner i taget. Steg ett är nu att passera parlamentet på ett sätt som gör att hon inte bränner några skepp. De tydliga svar hon ändock gav under den första utfrågningen var alla förankrade i den svenska regeringens kända positioner. 1. Det vore bra om de inre gränskontrollerna kunde tas bort. 2. Frivilligorganisationer ska inte förbjudas att ta migranter över Medelhavet. 3. Sverige har inte haft – förutom 2015-2016 – någon påfallande hög invandring. 

Det hade varit sensationellt om hon, som kommer direkt från regeringen, skulle ha sagt något annat. Det hade varit minst lika sensationellt om hon gett detaljerade svar på frågor som ställdes om hur EU:s nya asyl- och migrationspakt ska se ut. 

De som stoppade Ylva Johansson i den första utfrågningen var de partigrupper där MP, SD, V och M ingår. Det vi ser är kort sagt politiker som ägnar sig åt politik.

När Ylva Johansson väl blivit godkänd så börjar politiken om på riktigt. 

Widar Andersson

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se