I Linköping har vi i dag flera platser där Linköpingsborna konkret kan se resultatet av en mindre bra verksamhetsstyrning och ekonomisk politik.

1. P-huset på Folkungavallen är en symbol för bristande ekonomisk styrning av den fysiska planeringen. Bakgrunden är att man förbjöd användning av mark under jord för parkering och i stället nyttjade mark över jord som hade kunnat användas för bostadsbyggnation med ett markvärde av 50 miljoner. P-hus i nya bostadsområden går även driftmässigt med stora förluster, minus 5 miljoner per år. I nuvarande planering finns åtta nya P-hus som ska byggas i Djurgården och Vallastaden. Man kan befara liknande dåligt ekonomiskt utfall.

2. I den kommunala fastigheten Drottninggatan 45 har ombyggnation påbörjats efter att den stått tom i 18 månader. Detta på grund av bristande samordning inom kommunkoncernen. Kommunens kostnad för detta var 20 miljoner kronor i uteblivna hyror.

3. Nedläggningen av Fredriksbergsskolan var ett exempel på hur man suboptimerar genom att spara inom en verksamhet för att i stället låta en annan del i koncernen ta kostnaden. Man lade ner ett antal skolor för att spara 20 miljoner kronor vilket resulterade i att det kommunala fastighetsbolaget fick minskad intäkt med i stort sett samma summa. Det hade varit mer ekonomiskt om man hade dragit ner på inhyrda baracker på olika skoltomter i syfte att begränsa överskottet av lokaler.

4. Det kommunala bolaget Sankt Kors har byggt ett antal nya kontorshus i Ebbepark trots att det råder ett stort överskott av kontorslokaler i stan. Man sitter nu med en stor mängd tomma lokaler. Sankt Kors skulle vara på obestånd om det inte varit för att man kan finansiera sig inom kommunkoncernen till förmånlig ränta 1,7 procent.

5. Kommunen fattade beslut i våras om att köpa in mark på Kallerstad för att bygga en multihall. Man betalar 25 miljoner för marken, detta trots att kommunen hade egen mark och gällande detaljplan för att placera multihallen på mark som kommunen redan äger på Ljungstedtska skolans tomt. Dessutom planerar man att bygga en överstor multihall med läktare för 2 000 personer. Detta trots att det finns mer än tillräcklig läktarkapacitet på nuvarande matcharena i Sporthallen.

6. Försäljningen av Skylten-fastigheten genomfördes i ett ogynnsamt marknadsläge för säljaren. Kommunen är inte finansiellt pressad och tvingad att sälja i en marknad med höga räntor och nedpressade fastighetspriser. Genom dålig tajming samt att man undvek att ta in anbud från fler än ett företag gick kommunen miste om minst 30 miljoner kronor enligt flera bedömare på marknaden. Därtill bidrar man till ett osunt näringslivsklimat när kommunen genomför affärer som av många Linköpingsbor betraktas som präglade av vänskapskorruption. 

Vi behöver en ökad ekonomisk styrning och samordning av kommunens verksamheter. Kommunen saknar en egentlig koncernledning, den finns oftast bara på pappret. Ansvariga politiker fungerar för ofta som kommunikatörer av beslut som fattas långt ner i organisationen och som kan kännas rätt på avdelningsnivå med blir fel ekonomiskt på koncernnivå. 

Vi behöver mindre av partipolitisk konkurrens, rikspolitiska irrelevanta skiljelinjer och politiskt spel oh mer av samverkan med fokus på god förvaltning av verksamheterna.