Den senaste tidens turbulens i Kinda Kommun har skadat förtroendet för vårt gemensamma arbete och skickat vår kommuns rykte i botten. Det senaste, tre miljoner kronor i skadestånd till avstängda chefer har inte bara skapat frustration bland medborgarna utan också gett vissa partier en plattform för att plocka billiga politiska poänger. Frågan är nu: Ska kommunstyrelsens ordförande Christer Segerstén avgå? Men viktigare än att fastna i skuldfrågor och pajkastning är att vi gemensamt börjar arbeta för framtiden.
Det är dags att vi lyfter blicken och fokuserar på vad som är viktigast: att bygga en kommun där medborgarna är i centrum. Vi som är folkvalda får aldrig glömma att vi är till för medborgarna, inte tvärtom. Varje beslut vi tar ska utgå från deras bästa, inte från personliga eller partipolitiska intressen.
Kinda kommun har så mycket potential, och det är dags att vi börjar prata om det positiva. Vi har redan en fantastisk äldreomsorg som vi måste fortsätta att utveckla och vårda. Men vi kan inte stanna där. Våra skolor behöver bli bättre för att ge alla barn och unga de förutsättningar de förtjänar. Kulturen, som nästan är osynlig i dagsläget, måste få en chans att blomstra – inte bara för de som redan är engagerade utan för alla invånare. Den undermåliga akutsjukvården är också en fråga vi måste ta på största allvar. Alla medborgare ska känna sig trygga med att de får den vård de behöver, när de behöver den. Och låt oss inte glömma vår levande landsbygd – ett hjärta i kommunen som vi bör bevara och utveckla med stolthet.
Men för att lyckas måste vi sluta dra ner varandra och börja bygga upp i stället. Den politiska arenan i Kinda kommun kan inte vara en plats för sänkta förtroenden och gräl. Vi måste ta ansvar för att höja nivån på debatten och visa medborgarna att vi faktiskt är här för dem. Det innebär ärlighet, transparens och ett hårt arbete för kommunens bästa.
Kinda kommun är inte bara en plats, det är vårt hem. Låt oss släppa skuldfrågor och "blamegame" och i stället skapa en framtid vi alla kan vara stolta över. Det är inte lätt, men det är nödvändigt. Och det börjar med oss.