För tio år sedan, 22/2 2005, bildades den ideella föreningen Casablanca Trivsel med mål att i samverkan bygga en modern seniorbostad i centrala Linköping.
I dag måste vi konstatera att trots idogt arbete under tio år har vi inte lyckats nå vårt mål. Allt finns dokumenterat på vår hemsida.
Vi lägger ner bostadsrättsföreningen Casablanca.
Självklart är det vi själva som bär ansvaret för detta misslyckande. Vi får givetvis själva betala alla kostnader för arkitekt och konsulter. Allt ideellt arbete dessutom. Ingen av oss hade räknat med det sega motstånd som politisk obeslutsamhet och byråkratiska hinder utgjort. Och ändå har många av oss erfarenhet från samhällsarbete. Att i ett stad som har devisen "här blir idéer verklighet" under tio år få uppleva så mycket obeslutsamhet och olika formhinder som gjort att inget blir färdigt och att det alltid är någon annan som borde ha gjort något har varit frustrerande.
Att prisnivån på bostadsrätter och hyreslägenheter i Linköping de senaste tio åren har stigit mest jämfört med riket i sin helhet har vi sett tabeller på. Vi förstår att med alla de kostnader som måste läggas ner i omplanering, ritningsändringar och sammanträden utan beslut samt Lejonfastigheters sätt att höja markpriset och sälja i bolagsform blir det många miljoner som ska betalas av de som ska bo i husen. Rena byggnationen kan inte kosta mer i Linköping än på andra håll .
Bristande tillgång på bostäder höjer också priset. Vem som bär ansvaret för att det saknas bostäder i Linköping borde någon i den kommunala hierarkin svara på. Vi lär få bo kvar i våra alltför stora villor även om vi inte vill eller behöver så många kvadratmeter. Och det är inte skatteproblemet som hindrar oss från att flytta, något som samhällsbyggnadsnämndens vice ordförande borde lära sig.
Vi vet att kommunens äldrenämnd i skrift och på annat sätt uttalat sitt stöd för seniorboende, trygghetsboende. Liksom den förre äldreministern har man i ord tyckt att idén är bra. Men den andra delen av samhället som ska planera, ge tillstånd, skapa förutsättningar på marken, (gäller både på regeringsnivå och kommunalt) har gjort allt för att fördröja utvecklingen.
Den ideella föreningen Casablanca Trivsel kommer att leva vidare. Kanske mest som en erfarenhetsbank vad gäller byråkratiska problem, men framför allt för att vara en samlingspunkt för framtida möjligheter.
Även om vi nu aktiva blivit tio år äldre och inser att vi inte själva kan bygga vårt trygghetsboende så kan det komma nya unga pensionärer som kan ta upp kampen för en byggsamverkan. Det gäller att börja i unga år om man vill få någon idé att bli verklighet i Linköping.