Ang nyhetsartikeln "Fri bosättning som asylsökande delade kommunstyrelsen" (9/9). 

Makteliten läxar upp den lilla människan. Att se detta från ett parti som för inte länge sen sa “alla ska med” är bedrövande. På vilket sätt löser vi problem genom att hota med indragen veckopeng? Hur skapar det tillit och trygghet för våra utsatta medborgare? 

Samtidigt är det förstås så att Linköping föser nya och utsatta människor mot områden som just Skäggetorp. När nyanlända får en kommunplacering i kommunen och en lägenhet ska ordnas, då blir det ofta i Skäggetorp. 

Eller när kommunen ser sig tvungen att hjälpa någon, ny i Sverige eller utsatt på annat sätt, att skaffa sig ett boende, då är det i områden som Skäggetorp det sker. Det är inte konstigt att det blir problem när man samlar de allra mest utsatta, bara ger dem en plats att bo och sedan lämnar dem åt sitt öde. 

Vi som samhälle måste jobba mer långsiktigt i områden som kallas för utsatta. Varför är området utsatt? Kan vi försöka se möjligheterna istället för svårigheterna?

Förslaget från Socialdemokraterna är att försöka hindra vissa att flytta till Skäggetorp när de vill göra det, samtidigt som andra skickas dit utan att ha bett om det. Det är oklart vilket problem det är tänkt att detta förslag löser. Feministiskt initiativ föreslår den något radikala tanken att göra precis tvärtom. För att skapa trygghet och stolthet i varje stadsdel i Linköping.

Skäggetorp har väldigt fina sidor och är samtidigt ett område som bär på mycket problem. Linköping behöver satsa på området, inte riva ner. Och då menar vi inte bara de faktiska byggnaderna, utan också människorna. 

Det innebär till exempel att vi behöver se till att den som bor där får en bra skolgång och meningsfulla fritidsaktiviteter. Det finns redan flera bra initiativ såsom cykelskola och fotbollsträning, det nya fina kulturhuset Agora som byggdes där människor i alla åldrar kan mötas. Dessa behöver stödjas och flera startas. Vi måste möta människorna som bor i Skäggetorp på deras arena, inte tvinga dem till vår.

Vi bör också ta vara på de vuxna människorna i Skäggetorp och stödja dem i att ha kontroll över sina liv och sin livsmiljö. Att involvera alla boende i stadsdelens utveckling. 

Det är mycket bättre när någon jobbar i den lokala skolan och hjälper till att hålla miljön där trygg, än att personen sitter hemma och är arbetslös. Det är bättre att instanser som finns till för att hjälpa finns i området än att de sitter på sina kontor inne i city eller bara dyker upp när det redan har hänt något. 

Att försöka hjälpa Skäggetorp genom att minska antalet bostäder och undanta dem som vill bo där ersättning är fel väg att gå.

I Skäggetorp bor det till exempel många med ursprung i Somalia som kommit under de senaste 20 åren och bildat familj i området. Barn som är födda i Skäggetorp och vill kunna växa upp där.

Att de kommit till Skäggetorp i ett stabilt Sverige istället för att vara kvar i ett sönderfallet Somalia har varit bra för både dem, för Sverige och för Somalia. För deras skull måste vi våga ta tag i problemen. Vi vill skapa ett område där människor vill bo kvar, känna sig trygga och vara stolta över sin stadsdel.