I Bris senaste rapport "Barns rätt i skottlinjen", ger barn, forskare och professionella sina perspektiv på hur utvecklingen ska vända. Rapporten visar att de politiska lösningarna, som länge bestått av straffskärpningar och tvångsmedel, är kortsiktiga. Det som krävs är tidiga och förebyggande insatser. 

Det handlar om att säkerställa goda uppväxtvillkor och förutsättningar tidigt i livet, om att fånga upp barn med risk att hamna i kriminalitet och om behovet av ökad kunskap för att kunna sätta in insatser som ger effekt. En fungerande skola, där barn inte slås ut tidigt, utan kan känna framtidstro är centralt. Likaså tillgång till en meningsfull fritid, trygg hemmiljö och goda uppväxtvillkor. Till stor del handlar det om arbetet som sker lokalt, och om de politiska prioriteringar som sker i kommunerna.

Den 25 oktober har kommunfullmäktige sitt första möte för mandatperioden och många ledamöter kliver in i nya uppdrag. Nu väntar svåra diskussioner om prioriteringar i budget och hur olika politikområden ska viktas. För att vända trenden ser Bris tre viktiga områden:  

1. Inkludera barn. Barn har rätt att inkluderas och göras i delaktiga i frågor som rör dem. Gängkriminalitet påverkar barn och handlar i allra högsta grad om barns uppväxtvillkor. För att komma framåt i arbetet med att skapa trygga uppväxtmiljöer för varje barn behöver barn göras delaktiga och politiker måste prata med dem det berör. 

2. Fokusera på tidiga insatser. Bris är inte emot repressiva förslag, så länge de utgår från ett barnrättsperspektiv. De repressiva åtgärderna är dock ingen långsiktig lösning. Både forskning och profession är överens om att hårdare tag och strängare straff inte ensamt kommer att vända utvecklingen eller lösa grundproblematiken bakom kriminalitet. Fokus framåt måste ligga på det förebyggande arbetet och på hur vi säkrar goda uppväxtvillkor för varje barn. 

3. Värna det förebyggande arbetet i budgeten. Mycket av det förebyggande arbetet ligger hos kommunerna och det görs redan mycket bra. När ekonomin för kommunen blir svårare, med högre elpriser och en mer utbredd ekonomisk utsatthet och svåra prioriteringar ska lösas, vet vi att det förebyggande arbetet ofta nedprioriteras. Det är svårt att räkna in vinsten av ett förebyggande arbete – eftersom poängen är att inget ska hända. Det krävs därför modiga politiker som vågar tänka långsiktigt och som värnar och satsar på det förebyggande arbetet. 

De politiker som nu inleder en ny mandatperiod har en möjlighet att vrida fokus i frågan om gängkriminalitet. Det kräver politiker som vågar tänka långsiktigt, värnar arbete som redan görs och utvecklar det som måste göras. Inled det arbetet redan i första budgetförhandlingen. Det kan inte vänta.