Linköping står inför stora utmaningar att finansiera den kommunala välfärden. I trängda situationer ökar tyvärr risken att välmenande politiker fattar kortsiktiga beslut på bekostnad av de långsiktiga perspektiven. Särskilt drabbad av den risken är bostadspolitiken, som av sin natur är långsiktig och fordrar stora investeringar som bara kan löna sig över tid.
I Corren den 12 december gav fastighetsägarnas Rikard Norman i en krönika sin syn på hur kommunen bör hantera sitt kommunala bostadsbolag. Kortfattat var budskapet att det är kommunen som äger bolaget, politikerna kan därför göra vilka ägaruttag de vill. Även om detta inte till fullo är förenligt med Allbolagen, kan vi förstå att en representant för de privata fastighetsägarna ser så på saken. Det är deras verklighet.
Vi behöver dock påminna oss om grunderna i kommunala verksamheter. Kommunala verksamheter syftar, till skillnad från privat företagande, inte till att leverera pengar till ägaren. De syftar de till att leverera nyttigheter till samhället och medborgarna.
Det gäller också de kommunala bostadsbolagen. Deras uppgift är att, med de vinster som verksamheten ger, förse vårt växande samhälle med bostäder. Avviker kommunen från dessa grunder och betraktar sitt bostadsbolag som en ren inkomstkälla, försvagas bolagets möjligheter att investera. Konsekvensen kan bli bostadsbrist som hämmar både utveckling och tillväxt. Bostäderna måste följa medborgarnas behov genom hela livet och fungera med studier, arbete, familjeliv och åldrande, för att kunna bidra till ett välmående samhälle.
För att det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden ska kunna investera för framtiden, behöver bolaget få behålla sitt kapital. Det är inte hållbart att Linköpings kommun årligen dränerar sitt bolag på pengar som skulle gå till bostäder när vi samtidigt har bostadsbrist. Bolaget tvingas då att driva på hyrorna i motsvarande omfattning. Annars finns inte tillräckligt med pengar att jobba med.
Det kan verka som en bra lösning, men så kan man inte hålla på år efter år. Med tiden får allt fler svårt att klara hyran. Där är vi nu. Länsstyrelsen har konstaterat att Östergötland har stor brist på bostäder som låginkomsttagare kan ha råd med.
Frågan är om politikerna har någon plan för var alla låginkomsttagare ska ta vägen? Om inte kommunens egna bostadsbolag kan erbjuda billiga bostäder, för att ägaren kräver stora utdelningar, så kan vi knappast förvänta oss att de vinstdrivna privata hyresvärdarna ska göra det.
Vi ser att kommunpolitikerna avvecklar tanken om en bostadsmarknad där alla kan få plats, för att täcka kortsiktiga hål i kommunens budget. Det görs diskret genom omflyttningar av kapital – utdelningar – utan larm om nedskärningar på bostäder. Men i en demokrati måste kraven på transparens vara större än så. Väljaren ska ges en chans att tänka om.
Sedan 2016 tar Linköpings kommun cirka 60 miljoner kronor ur Stångåstaden varje år. Hur många hemlösa hade kunnat få en bostad för de pengarna?
Björn Johansson
ordförande Hyresgästföreningen region Sydost
Inger Borg
ordförande Hyresgästföreningen Linköping