I slutet av juni träffades kommunen, Trafikverket och Sverigeförhandlingen. Trafikverket redovisade sina nya analyser av hur snabbjärnvägen kan ta sig genom/förbi Linköping. Det handlar om tunnlar, brolösning eller extern passage. Analyserna gick djupare än tidigare såväl med teknisk lösning som med kostnader. Ryktet säger att redovisningen var en besvikelse för kommunen då framför allt tunnelalternativet nu bedöms till en än högre kostnad. Tidigare sa Trafikverket 15 miljarder (och kommunen 10–12 miljarder). Nu är det mer!
För att få en relation till beloppet så har hela Ostlänken från Järna till Linköping C tidigare uppskattats till 35 miljarder. I det perspektivet krymper tyvärr hoppet om att få ihop resurser till den kompletta tunnellösning kommunen önskar och som skulle ge möjligheter till en helt ny fantastisk stadsutveckling för Linköping.
Nu är det ett väldigt osäkert och oroande läge. Till det kommer att informationen från kommunen om vad som händer är knapphändig. De nya analyserna är arbetsmaterial och redovisas inte. Kommunen ska lämna sin bild av Ostlänkens utvecklingsnyttor med mera till Sverigeförhandlingen 1 oktober. Där ingår en bedömning av hur mycket extra bostäder som kan byggas tack vare Ostlänken, hur stor potentialen är för medfinansiering från nya exploateringar och från fastighetsbranschens nytta av bättre kommunikationer. Det är antaganden som i högsta grad berör bygg- och fastighetsbranschen i Linköping. Vad jag känner till har inte branschen engagerats för att ge stöd för de bedömningar kommunen avser göra i sin redovisning.
Visst, det är förberedelser för tuffa förhandlingar som nu spelas upp. Men då är det väl viktigt att man förankrar ställningstaganden hos den bygg- och fastighetsbransch som ska bygga och genomföra den nya stadsutvecklingen? Det är även väldigt viktigt att informera oss kommuninvånare. Vi vill också vara delaktiga och kunna stötta bra lösningar för staden. I dag vet vi inte när spårdragningarna ska förhandlas eller vilka alternativen egentligen är. Tunnlar – ja, absolut det har kommunfullmäktige förordat, men är det verkligen så att det inte behövs någon plan B, vilket var den inställning som Elias Aguirre och Muharrem Demirok gav uttryck för på Correndebatten på stadsfesten?
Jag känner mig oroad av tystnaden från kommunen. Det enda något lugnande är att politiken nu verkar ense om att den stora brolösningen med 8–9 parallella spår är omöjlig. Nu liknar de den vid tre Öresundsbroar i bredd eller vid ett jättelikt hangarfartyg som skulle läggas upp mitt i stan. (Men för två år sen prisades den lösningen som vinnare i arkitekttävlingen!)
Kommuninvånarnas inställning kommer att vara väldigt beroende av hur väl man blir informerad och hur mycket man kan förstå av vidden av de beslut som ska fattas. Därför vore det välkommet med mer information. Jag inser att allt inte går att säga öppet, men det borde vara betydligt mer än i dag.
Sten-Åke Petersson
stadsbyggnadskonsult