Pandemin har blottlagt brister i kommunernas äldreomsorg. Coronakommissionen och Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), har markerat med all önskvärd tydlighet att det finns orsaker till att så många på våra äldreboenden blev nedsmittade av covid-19 och att alldeles för många av de äldsta har avlidit.      

Det rör sig om underbemanning och oklara arbetsvillkor för personalen, det har framkommit brister i ledarskap och i samarbetet med vårdcentralerna. 

Läkarinsats vid svår sjukdom har i vissa fall uteblivit och rent allmänt har man pekat på undermålig medicinsk kunskap och bristande hygienrutiner. Allt detta är faktiskt saker som går att åtgärda om man har viljan att skapa en god och trygg äldrevård.

Vi protesterar mot ledningen för Linköpings kommun som låter en, tidigare beslutad, underbalanserad budget i stort sett ligga fast som om ingenting hade hänt. 

Vi kan inte förstå varför man inte tar chansen att kraftfullt och långsiktigt höja nivån inom äldreomsorgen, så att man också blir bättre rustad att möta en livsfarlig pandemi. 

Vi ifrågasätter om kommunen verkligen använder de extra statsbidragen till rätt saker. Coronapengarna ska väl gå till att täcka de extra kostnader som uppstått under pandemin och till en genomgripande fortbildning av all personal.  

Att som ni gör, öka antalet platser till vårdboende för demenssjuka måste väl ligga med i kommunens egen långsiktiga budget. Just nu saknas minst 60 platser vilket i sig är oacceptabelt.  

Låg bemanning innebär alltid ett risktagande i all vård och omsorg om människor och samtidigt en stor påfrestning för dem som ska utföra jobbet. ”Tillräcklig bemanning”, som det står i avtalen kring äldreboenden, blir oftast tolkat som minsta möjliga bemanning. 

Vi vill att det ska stå ”bra bemanning med marginal för social omvårdnad och oförutsedda händelser.” Istället läser vi i Äldrenämndens mål för 2021 att det ska vara ”högt nyttjande av befintliga tjänster”. Låter inte det omänskligt?

Vi hyllar all vård- och omsorgspersonal, som med värme och engagemang har varit till för utsatta och sjuka människor. Trots rädsla och press har de gjort och gör en fantastisk insats under pandemin. Nu är det upp till kommunens politiker att agera!

Vi ledamöter i KPR, Kommunala pensionärsrådet, representerar tusentals personer i pensionärsorganisationerna i Linköping och kräver förändring.