Hur stort är problemet? Enligt statistik från Viltskadecenter ser det ut så här de senaste åren vad gäller lodjursskador på får i vårt län; 2019: 4 döda och 1 saknat; 2020: 9 döda och 3 saknade; 2021; 5 döda och 0 saknade. Satt i relation till antal får i Östergötland, drygt 39 000 vid årsskiftet enligt Jordbruksverket, räknar vi fram att 0,13 promille av länets får dödades eller försvann på grund av lodjur under 2021.

Det är tragiskt för de fårägare som drabbas, att komma till hagen och se vad lodjuret har orsakat. Det är beklagligt att så sker, men i relation till antal får i länet är det ett litet problem, sett i ett vidare perspektiv. Förutom den emotionella upplevelsen för djurägaren är det en ekonomisk förlust. Utan att här diskutera rimlig ersättning kan vi konstatera att det finns ett regelverk där staten ger ekonomisk kompensation vid rovdjursangrepp.

Lodjuret gör stor nytta. Ett vuxet lodjur bedöms ta något mera än ett byte i veckan – avrundat cirka 50 djur om året. Bytet är vanligen klövvilt, gärna rådjur men även dovhjort. Lodjuret tar även mindre djur, bland annat hare och räv.

I delar av länet finns ett alltför stort antal klövvilt, med tät förekomst av rådjur och framför allt dovhjort. Dessa ställer till stor skada inom tre områden.

1. För lantbruket. Med jämna mellanrum kommer rapporter om lantbrukare som drabbats av stora betesskador på odlad gröda, förorsakad av klövvilt. 

2. För skogsbruket. Även här rapporteras det om skogsägare som får stora skador, främst betesskador av klövvilt på nyplanteringar.

3. Ett stort antal trafikolyckor med klövvilt varje år. Ibland får dessa olyckor så tragisk konsekvens att dödsfall blir följden. 

Den totala ekonomiska skada som klövviltet orsakar räknas i miljontals kronor.

Ett beslut om att bevilja jakt på (till exempel) 10 lodjur leder till att cirka 500 klövvilt får leva och orsaka skada, i stället för att bli föda för det fridlysta lodjuret. 

Lodjuret har acceptans hos allmänheten. Rädsla för lodjuret, likt den omotiverade rädsla som finns för varg, förekommer knappast. Det vackra lodjuret är mycket skyggt och det är få som har lyckats se ett vilt lodjur. Enligt den undersökning som redovisades 2021, genomförd av Statens Lantbruksuniversitet (SLU) tillsammans med Umeå universitet, är 80 procent positiva till lodjur, 17 procent är neutrala och endast 3 procent är negativa.

Bevilja ingen licensjakt på lodjur. Rent sakligt finner jag inte något bra och rationellt argument för att bevilja jakt på lo. Antalet lodjur har ökat i länet de senaste åren. Ändå är antalet angrepp på tamdjur tämligen konstant. Det går upp vissa år och ner andra år. Lodjuret är fridlyst och omfattas av skydd som kommer av EU:s art- och habitatdirektiv, som Sverige har förbundit sig att följa. Det finns ingen allmän opinion för jakt på lodjur.

Det är Länsstyrelsen med landshövding Carl Fredrik Graf i spetsen som fattar beslut om licensjakt. Beslutsrekommendation kommer från den Viltförvaltningsdelegation (VFD) som finns i länet. Tänk om VFD och Länsstyrelsen låter naturen ha sin gång? Låt lodjurspopulationen växa fritt under till exempel tre år. Under tiden följs utvecklingen vad gäller angrepp på tamdjur, bytesdjurens utveckling, skador på grödor, skogsbruk och antal trafikolyckor. Tänk om vi får en bättre situation om vi får en natur i balans!