Replik till debattinlägg "Länsstyrelsen får underkänt av rovdjurföreningen" (Corren 25/7) och "Nu får det vara färdigskjutet på länets vargar" (Corren 5/8)
Låt mig först påtala att Jägarnas Riksförbund (JRF) Östergötland anser att länsstyrelsens beslut om skyddsjakt var helt riktigt fattat. Efter de skador som åsamkats av vargar under 2019 och försommaren innevarande år kunde inte något annat beslut tas. Heder åt länsstyrelsen med landshövdingen i spetsen som trots ett högljutt motstånd från en auktoritär minoritet vågar fatta ett nödvändigt beslut.
Att som i Björn Lundgrens debattinlägg läsa att vargen betraktas som en egen familjemedlem är beklämmande. Om man dessutom betraktar Marlen Fuglsangs utlägg om hur flocklevande djur traumatiseras när en individ faller ifrån så blir det än mer anmärkningsvärt. Var finns de drabbade människornas känslor omhändertagna i debattinläggen?
Så länge en majoritet av landets invånare anser att vi ska ha en levande landsbygd måste tryggheten för de personer som lever, bor och verkar på landet gå före rovdjurens behov.
Marlen Fuglsang anger också, säkert i syfte att tydliggöra det oetiska i vargskjutningen, att vargtiken hade valpar som nu lämnats ensamma. Dessutom påstår Marlen helt ogrundat att jägarna i första hand var ute efter föräldratiken och att ett av målen var att splittra familjegruppen.
Detta är helt felaktigt och hade om viljan funnits hos debattörerna lätt kunnat kontrolleras. Vargtiken medförde inga valpar när den sköts och det fanns inga tecken på att hon var digivande. Således är det med största säkerhet så att några valpar ej blev ensamma. Vidare kan jag garantera att vi jägare som deltog helt agerade efter de riktlinjer som angetts av länsstyrelsen. Någon vuxen varg med medföljande valpar var inte tillåtet att skjuta. Ogrundade påståenden från rovdjurssympatisörer om jägarnas tvivelaktiga jaktetik och jaktmoral betackar sig landets jägare från.
Jag har tidigare i insändare till Marlen Fuglsang påpekat att det vore önskvärt om vi kunde föra debatt på fakta och inte på felaktiga uppgifter som sannolikt enbart syftar till att skapa opinion. Denna uppmaning finner jag angeläget att repetera.
Avslutningsvis påtalar jag att JRF Östergötland kommer att på demokratisk väg fortsätta att argumentera och påverka beslutsfattare för att vargstammen i Östergötland kraftigt ska decimeras. Den främsta orsaken är att JRF Östergötland inte ser någon lämplig plats i länet där en frilevande vargstam i revir skulle kunna finnas utan att vålla oacceptabla skador för människor på landet. Det är också fundamentalt att brukare av skog och mark ska ha företräde framför betraktare när storleken av rovdjursstammen beslutas. Att människans levnad på landsbygden är överordnat en stor rovdjursstam är för JRF självklart.