Linköping har en vällovlig ambition att förtäta staden, så den inte breder ut sig onödigt mycket och förbrukar god åkerjord. Som ett led i denna strävan vill kommunen låta bebygga Linköpings resecentrum och bangård. Emellertid skulle en sådan plan få oönskade konsekvenser för järnvägstrafiken, vilket kommunen säkerligen egentligen inte önskar.
Om man bebygger bangården tvingas tågverkstad vid resecentrum att flytta liksom uppställningsspår för de mer än tio tåg som utgår från Linköping i morgontrafiken mot olika destinationer. Lägger man ner bangården måste morgontågen placeras på ny bangård någonstans i trakten av Vikingstad eller Linghem. Det innebär tomkörning till resecentrum, som tar bankapacitet i anspråk. Ganska opraktiskt, eftersom det är trångt på spåren. Därtill blir det dyrare tågresor, när man ska betala för tomkörning.
Man har heller inte beaktat att man bör ha reservuppställningsspår för oförutsedda händelser.
Andra skribenter har belyst (o)trivselaspekter med tunnelstationer och nackdelen med långa rulltrappor ur säkerhetsaspekt. Cyklar på pendeltåg är möjligt i flertalet regioner i Sverige. Detta skulle förbli omöjligt i Östergötland på grund av opraktiskt underjordsläge.
Järnvägsfrämjandet anser att det är en kvalificerad form av resursförstörelse att riva ett fungerande resecentrum. I stället bör man utnyttja det värde detta representerar och bygga ut det så att Ostlänkens två nya spår ges plats. De tåg som ska göra uppehåll i Linköping behöver en ny perrong. Denna ryms på stationsområdet.
Att bygga ett hel nytt resecentrum kostar kring 15 miljarder kronor. En ny bangård och verkstad som ersättning för de nuvarande kommer att kosta ett ytterligare okänt belopp. Alternativet att behålla nuvarande resecentrum inklusive bangård bli självfallet betydligt billigare och även effektivare för tågtrafikens funktion. De pengar som sparas, minst tio miljarder kronor, om nuvarande stationsläge behålls, räcker till att bygga 5 mil ostlänk eller att rusta upp 100 mil befintlig järnväg.
I Järnvägsfrämjandet är vi intresserade av att de alltför små anslagen till järnvägens investeringar och upprustning används på ett för järnvägen optimalt sätt. I dessa tider av ökande miljökrav utgår vi ifrån att staten prioriterar järnvägens funktion framför att subventionera Linköpings kommuns ambitioner att omforma staden på järnvägens bekostnad. Vi hoppas att även kommunen vid närmare eftertanke prioriterar järnvägen med stöd av argumenten ovan.