Skattemedel ska alltid hanteras ansvarsfullt och framför allt användas för att förbättra välfärden. Men det innebär inte att vi som kommun inte ska lägga resurser på den lokala kulturen, precis som den lokala idrotten eller civilsamhället. Allt detta är otroligt viktigt för Linköpings utveckling och attraktivitet och ska givetvis fortsätta värnas.

Den senaste tiden har vi sett en ökad debatt i kulturfrågan, hårda ord har utdelats, och en osäkerhet har spridit sig. En viktig del av kulturdebatten har varit ökad självfinansieringsgrad av vuxenkultur och visst är detta en viktig fråga. Däremot är valet självklart mellan att minska 90 procent skattesubvention för en biljett till symfoniorkestern mot att höja avgiften för kulturskolan så att färre barn kan delta i alla fall för mig enkelt. Det är barn och unga som måste vara i fokus när vi diskuterar kulturpolitik och frågor som hur vi kan bidra så att kulturen når fler barn och unga.

Kulturskolan, Skylten, Arbis och liknande kulturinstitutioner är värdefulla platser där barn och unga kan utveckla sina talanger och kreativa förmågor. Det är platser där de kan lära sig att spela ett instrument, måla, dansa, skriva eller utforska andra konstformer. Det är platser där de kan möta andra med liknande intressen och bygga vänskapsband som kan vara livslånga. Syftet med dessa platser är inte att skapa stora artister som kan fylla arenor utan att ge barn och unga en rik fritid som ger möjlighet till utveckling. 

Kulturen fyller bland annat tre syften. Det första som de flesta tänker på är nöje, guldkanten på livet efter en arbetsvecka för att ta ett exempel. Ett annat syfte är att det även är en industri, en stor sådan som bidrar med enorm sysselsättning för många inblandade. Förutom artisten på scenen behövs en hel drös med medarbetare för att ens ha en scen att stå på. Vetskapen om att artisten kommer behöver tas om hand av någon eller några som gör reklam för arrangemanget för att inte tala om all logistik kring ett arrangemang, som sagt en stor industri. Det tredje syftet bland andra är gemenskapen och delaktigheten det skapar. Ungdomar som spenderar sin fritid på en idrottsplan eller i en replokal lägger mycket tid av sin fritid på något som bör uppmuntras. Tar vi bort dessa aktiviteter finns risken att detta tomrum fylls av något annat. I vissa fall av något mindre önskvärt än att dansa. 

För att säkerställa att kulturutövning för barn och unga förblir både tillgänglig och prisvärd måste vi överväga olika finansieringsmodeller. Ett sätt är att öka samarbetet mellan det offentliga och det privata. Ett bra exempel på detta är "Culture Pop Up" som nyligen anordnades i Linköping. Där upplät flera av stadens fastighetsägare lokaler till olika kulturutövare. Resultatet blev en mer levande stadskärna och en chans för lokala konstnärer och kreativa att visa upp sitt arbete. Debatten om kulturens finansiering borde handla om just detta, hur vi kan få fler aktörer att bidra. 

För Moderaterna i Linköping är det självklart att fortsätta satsa på ett Linköping med ett rikt kultur-, fritids- och idrottsliv.