Linköpings kommuns beslut att avveckla hälso- och sjukvårdsinsatser (HSL) på Augustbergsgården från mars 2025 har skapat stor oro bland personal och boende. Det finns allvarliga risker kopplade till detta beslut, och vi måste säkerställa att tryggheten för våra mest utsatta invånare bibehålls.

En av de största farorna är medicinhanteringen. Boende med alkoholdemens kommer behöva sköta sina egna mediciner, vilket är osäkert. Narkotikaklassade läkemedel som bensodiazepiner och opioider kräver övervakning – felanvändning kan vara livshotande.
Vem kommer att ta ansvar för dessa läkemedel när sjuksköterskorna försvinner?

Att ta föreskrivna mediciner räknas som egenvård, vilket inte är något problem för en frisk person. Men om de boende är påverkade kan de inte förväntas fatta bra/kloka beslut (påverkade personer kan inte ta ansvar för sin sjukvård och kan till exempel vägra åka till akuten på grund av myndighetsrädsla och fördomar mot dem som målgrupp). Vad gör man om boende vägrar att till exempel uppsöka akuten? Vems ansvar är det när personen är för påverkad för att se till sitt eget bästa?

Augustbergsgården blir ett renodlat stödboende utan något hälso- och sjukvårdsansvar från personalen som arbetar där. De boende som är i behov av hälso- och sjukvårdsinsatser kommer hänvisas till sin vårdcentral, eller få ett beslut om hemsjukvård genom vård- och äldrenämndens försorg.

Linköpingslistan ställer sig kritiska till beslutet att avveckla välbehövliga HSL-insatser för målgruppen. Linköpings kommun behöver säkerställa att alla boende på Agustbergsgården får den vård de behöver, även efter att ansvaret flyttas till Region Östergötland och hemsjukvård i kommunal regi.