Angående "Rädslan för vargen får dem att slakta djuren" , Corren A12, 9/10.
Tidningen rapporterade i onsdags om ett par i Vånga som planerar att slakta sina får på grund av oro för att de ska dödas eller skadas av varg. Jag ber er: Tänk om! Det finns utmärkta möjligheter att ha får i marker där det finns varg.
Bästa beviset för det är att fårnäringen – definierad som antalet tackor och baggar – under perioden 2000–2015 ökade med 46 procent i det mellansvenska rovdjursförvaltningsområdet, det vill säga de län som har mest varg i Sverige. I Örebro län, som ligger nära oss och som under förra inventeringssäsongen hade 6 vargrevir, var ökningen 126 procent!
I Östergötland har vi detta år haft tre vargangrepp på tamboskap. Två angrepp på får och ett angrepp på en kvigkalv. Vid båda fårangreppen saknades rovdjursavvisande stängsel. Angrepp på nötboskap är mycket ovanliga. Under 2018 var det två i hela Sverige.
De rovdjursavvisande stängslen är mycket effektiva. De består i huvudsak av fem eltrådar. Man kan även använda vanligt fårnät (och kanske förstärka det med en eltråd upptill och en nertill).
Det räcker mycket långt, bara man ser till att det inte lämnar något utrymme nertill där vargen kan krypa under. För till skillnad från vad nästan alla människor tror, så hoppar vargen inte över ett stängsel. Det finns exempel på att en varg blivit instängd i ett fårhägn för att den inte klarat att ta sig ut när den väl har kommit in, till exempel beroende på att fårägaren upptäckt vargen och, sig själv ovetande, blockerar det ställe där den tog sig in. Man tycker att den med lätthet skulle ha kunnat hoppa över men det gör den inte.
Ett annat sätt för vargen att ta sig in är simmande om hägnet gränsar till vatten. Det finns idag utmärkta möjligheter att stängsla också mot vatten.
Länsstyrelsen har möjlighet att ge bidrag som täcker en betydande del av materialkostnaden för stängsel och Svenska Rovdjursföreningen hjälper gratis till i arbetet med uppsättningen – i mån av resurser. Vi har flera decenniers erfarenhet.
Märkligt nog har vi inte haft en enda stängsling i Östergötland detta år. Med ett nyetablerat vargpar, nu en familjegrupp, skulle man förvänta sig mängder av uppdrag. Om stängslingen inte är tillfyllest så finns inga möjligheter att ansöka om skyddsjakt på varg.
Varför ska vi då ha varg? Bland annat för att etablerandet och bevarandet av den biologiska mångfalden kräver det. Topprovdjuren skulle till och med kunna ses som de nästan viktigaste i den biologiska mångfalden.
Och slutligen: Vargen har lika stor rätt att leva som fåren och som vi människor. Jag är övertygad om att även östgötar kan lära sig att leva med varg.
Björn Ljunggren, regionansvarig i Östergötland för Svenska Rovdjursföreningen