Åtvidabergs bruksanda skapades av samspelet mellan makthavarna och ortens invånare. Den gynnade alla. Epoken varade i mer än femhundra år och gick i graven med Facits skapare Elof Ericsson. Vi kan ana storheten genom ärvda kulturyttringar, samhällsbyggnad, arkitektur, museer och fotboll. Handelsplatsen låg intill bruket, på mitten av den två kilometer långa genomfartsvägen. Det var rena linjer, som vi fått förmånen att överta.
Dessa genier förstod att anpassa sig i tiden och anlitade den yppersta kompetens som kunde uppbringas i Europa.
I dag kanske vi hade levat gott på internationell turism, om vi haft turen att styras av ännu ett geni.
Då hade vi haft en planskild korsning av järnvägen, som infart från Linköping och Bjärka-Säby, vid berget ovanför Krutkällaren. Det hade givit goda förbindelser med golfbana, kyrkor, fantastisk strandpromenad med hotell och restauranger, med sportfält, husbilsparkering, bad, musikbåt, solkanon, visaftnar vid Templet och teater vid Adelsnäs. Bysjöns strand hade varit rensad från privata bostäder, hela vägen mellan golfbanan och Templet.
Vi har under många år saknat en kompetent kommunchef. Det har skapat en skadlig press på kommunens verksamheter, utan att förbättra vår usla ekonomi. Tekniker utbildas just för att skapa god ekonomi, att göra guld av sand. Nutidens makthavare är sig själva nog. De vill göra klipp. De ser inte värdet i sanden, utan slänger den så att det kommer grus i maskineriet. Det skadar ekonomin svårt.
Våra efterkommande får inte ärva det fantastiska Sverige, som vi en gång fick av våra föräldrar. Ett litet uns kan vi ännu ge dem. Bysjöns strand anser jag att våra efterkommande ska få chansen att göra vad de vill med. Jag är villig att ta min del av eventuella skadeståndskrav för deras skull.