Replik på ”Vår Gud är oss en väldig skog” (30/1).
Det första du gör är att berömma vår vackra domkyrka, och det kan jag inte annat än instämma i. Sedan nödgas jag dock sluta hålla med dig.
Du beskriver kristendomen som ett handelskoncept och Gud som en importerad vara – vad skall jag ens svara på detta? Ditt sätt att tala om Gud såsom ett varumärke tycks mig så bisarrt och kränkande mot oss kristna, både protestanter och katoliker, att jag skulle vilja ha tillbaka den sedan länge borttagna lagparagrafen om trosfrid.
Om du nu anser kristendomen vara ett handelsavtal och Gud en importerad vara, är det förståeligt att du förargar dig på Gustav Vasa som tog oss ut ur den katolska gemenskapen.
Det är troligt att Gustav Vasa själv hade sina biavsikter med detta utträde ur romerska kyrkan, men ur religiös synpunkt förde reformationen oss närmare kristendomens rötter, bort från det rituella dyrkandet av helgon och påven med sina avlatsbrev som Guds sändebud, åter till enkelheten i ett stall i Betlehem (jag ber om ursäkt till alla eventuella katoliker som läser detta; vi respekterar er).
Du skriver att Gustav Vasa drog ned rullgardinen för vår del. Jag vill säga tvärtom: han drog upp den.
Den mörka medeltiden fick sitt slut i och med reformationen. Bibelns översättning till svenska uppodlade och stärkte språket och folkbildningen.
Lutheranismen förde med sig en ökad arbetsmoral och ordning i samhället. Karl XII:s armé, som satte skräck i den ryske kejsaren Peter den Store, hade luthersk kristendom som sitt främsta kraftkälla.
Så till själva kärnan: din jämförelse av skogen och kyrkan.
För det första är din titelidé ”Vår Gud är oss en väldig skog” egentligen mycket fin; ett ordstäv värdigt Kung David. Du har just inspirerat oss att skriva ytterligare en vers på den högtidliga psalm ”Vår Gud är oss en väldig borg” som du anspelar på – tack!
Kyrkan är Guds boning mitt ibland oss – men om du tror, vilket jag sluter mig till efter att ha läst dina ord – att Han bor enbart där i kyrkorummet, så tar du fel.
Gud bor lika mycket i skogen, mellan trädstammarna och under lövkronorna, som mellan pelarna och under stenvalven i vår vackra domkyrka. För övrigt är det vi människor som byggt kyrkorna, så ock borgen i psalmen; skogen är Guds eget verk. Även om jag själv föredrar kyrkan, kan jag garantera dig att Gud trivs precis lika bra i naturen.
Du beskriver en ”svensk” Gud, återigen som ett koncept skapat av människor. Jag antar att du utgår från en ateistisk grundsyn där olika gudar är människans påhitt, ett påhitt som lätt kan anpassas efter tidsandan och politiken.
Jag skall svara utifrån en kristen grundsyn: Gud ser inte till nationalitet eller tidsepok. Emedan du i din text kastat den lutherska kristendomen en känga, vill jag återupprätta Luther och avsluta mitt svar stödjandes det ovan påstådda med ett litet utdrag ur Katekesen:
”Vad är Gud? – Gud är en ande med alla de högsta fullkomligheter: evig och oföränderlig, allestädes närvarande (alltså även i skogen, undertecknades anmärkning), allsmäktig, allvetande och allvis, helig och rättfärdig, sannfärdig, god och barmhärtig.”