Den 21 augusti 2003 kl 10 träffade jag ett relativt nyblivet kommunalråd på hans tjänsterum i stadshuset. Jag hade fått företräde hos Paul Lindvall. Med på mötet var en arbetskamrat till mig. Det vi avhandlade var vår uppfattning att civilflyget i Linköping borde flytta till Malmen. Kommunalrådet sade sig inte ha någon uppfattning om vad som var bäst.
På en vanlig turistkarta visade jag också hur jag menade att Europabanan, höghastighetsbanan som man då börjat prata om, borde dras genom Linköping. Min uppfattning var, och är, att den skall gå norr om Linköping, runda Skäggetorp och därifrån dras söderut till en gemensam järnvägsstation och flygterminal i östra delen av Malmens flygplats.
Kommunstyrelsen har redan bestämt att järnvägen skall dras genom staden, fick vi veta. Det måste ha varit ett korridorsbeslut, eftersom det formella beslutet togs ett par år senare. I kommunfullmäktige togs beslutet långt senare.
Sedan växte ambitionerna. Vi behöver ett nytt resecentrum, sade politikerna. Låt oss planera för det på andra sidan Stångån. Banverket hade i förstudien sagt att järnvägsstationen kunde vara kvar på nuvarande plats, eller flyttas till det som senare skulle döpas till Stångebro. Ambitionerna växte vidare. En vacker bro och ett nytt välkomnande resecentrum drömde man om. Staden skulle växa över ån, det skulle bli en ny stadsdel. Nya handelsplatser skulle skapas. Ingen politiker sade något om att vi redan har tillräckligt många och att det kunde bli City som riskerade att få stryka på foten.
Så lades Ostlänken på is eftersom rikspolitikerna insåg att den skulle bli för dyr. Men, i Linköping fortsatte planeringen. Att Ostlänken skulle fortsätta ut ur Linköping, som Götalandsbanan tänkte man mindre på. På politikers lättfotade vis bytte för ett par år sedan den förra regeringen fot och bestämde att nu skall vi bygga Ostlänken. 2017 skall bygget starta och 2028 skall det vara klart. Fortfarande funderade ingen på hur järnvägen skall dras ut från Linköping söderut.
Sedan kom chocken. Den vackra bron blev en 90 meter bred mastodont. Vi måste ha en tunnel ropade då Linköpingspolitikerna. Trafikverket utredde och kom fram till en kostnad på mellan 12 och 18 miljarder. För mycket sade Trafikverket, det betalar vi inte. Men politikerna vidhöll att det måste bli en tunnel och nu med åtta spår. Detta skulle ju bli en omstigningsstation, där 35 000 resenärer skulle passera varje dag.
Sedan kom den stora chocken. Regeringen hade gett uppdrag till Trafikverket att utreda en dragning av Ostlänken/Götalandsbanan utanför Linköping.
Sällan har ordspråket "den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket" varit så aktuellt.
Ett tips till politikerna i Linköping: titta på mitt förslag från 2003, ni har fått det i olika sammanhang genom åren. Ett förslag där järnvägen både passerar utanför centrum, men angör staden där framtiden ligger, universitetet, Mjärdevi och Malmen. Ett förslag för en kompromiss med regeringen och Trafikverket.