Den 12 juni publiceras en ledare i Corren där stor oro uttrycks över den utredning som pågår i form av en rättslig översyn av skogsvårdslagen, resultatet av vilken ska presenteras i oktober. Farhågan är att skogsägares rätt att bruka sin skog om det vill sig illa riskerar att inskränkas om ”en intresserad allmänhet ska få överklaga en skogsbrukares avverkningar”. Och den illvilliga fienden som pekas ut är miljörörelsen, det vill säga de ”jordlösa”, ”vänsteranstrukna” ”aktivister” som motarbetar miljömedvetna skogsbrukare och vill lägga en död hand över skogsbruket.
Det är beklagligt att en så negativ bild ges av miljörörelsen, därtill med en mycket klandervärd ton i debatten. Alla ”miljöaktivister” dras över en kam och beskylls för att oblygt ifrågasätta äganderätten och vilja stoppa skogsbruket för att helga miljöskyddet. Naturskyddsföreningen ifrågasätter inte äganderätten och vill varken motarbeta eller avveckla skogsbruket. Vi behöver dock se stora förbättringar vad gäller miljöhänsyn. Och vi behöver samarbete, öppenhet och dialog.
Att säga att de brukningsmetoder som tillämpas idag behöver förbättras är inte att påstå att det inte finns exempel på ansvarsfulla skogsbrukare. Men den som ser sig om ser att exempel på brister i miljöhänsynen, ofta allvarliga sådana, är alltför vanliga. Och mer skog behöver skyddas.
I Correns ledare hävdas att ”ett aktivt skogsbruk behövs för att klara klimatutmaningen”. Det är en sanning med modifikation. Visst binder trädplantager kol, och visst har biobaserad energi betydligt lägre klimatpåverkan än fossil. Men stora mängder kol frigörs också vid avverkning, utöver de allvarliga ekologiska effekter som kalhyggesbruk medför. Det är därför avgörande att se helheten, och analysera klimatpåverkan av skogsbruket ur ett livscykelperspektiv.