Svar till ”Kyrkan har underminerat asylrätten” (28/8).

Insändaren fokuserar speciellt på de ensamkommande afghanska ungdomar som kom till Sverige före årsskiftet 2025/16. Majoriteten var pojkar tillhörande minoritetsgruppen hazarer. 

Hazarer är en föraktad och utnyttjad folkgrupp, som levt under slavliknande förhållanden i hemlandet. Vi kan jämföra med romers ställning i Europa. Många familjer har flytt till Iran, där de saknar medborgarskap. 

För att undkomma förföljelser och tvångsrekrytering till militära förband och olika milisgrupper har många lämnat Iran eller hemlandet. De har nu levt många år i Sverige. De flesta är väletablerade. De har skött skola, anknutit till de familjer, som har förbarmat sig över dem.

Vilka som fått uppehållstillstånd och vilka som inte fått har dock varit slumpartat. Då det varit inbördeskrig i Afghanistan har det varit omöjligt att utvisa många av dem som inte fått uppehållstillstånd. 

De har hamnat i en limbotillvaro utan möjlighet till försörjning och någonstans att bo. De är helt beroende av enskilda människors och familjers välvilja. 

Det enda rimliga är att nu ge dessa människor amnesti. De måste ges möjlighet att kunna ta ett arbete, försörja sig, leva ett självständigt liv och bilda familj. 

Att tro att det under överskådlig framtid ska vara möjligt att utvisa till ett fortsatt kaotiskt Afghanistan, där många aldrig satt sin fot och där landet tagits över av militanta talibaner är en illusion.