Svar på "Källkritik lika viktigt som revisorstillit" (1/2):
Josefin Nyström menar i sin replik att jag skulle gå på rykten om en ”muslimsk konspiration”. Det är en skrattretande grundlös anklagelse. Likväl är det farligt att avfärda legitim kritik som en slags sammansvärjning.
Ranstorps och Carlboms studie, som beställts av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har sina brister och därav fått rättmätig kritik. Det skriver jag själv om i min ledare. Men Nyström insinuerar att forskarnas kritik av studieförbundet skulle vara helt tagen ur luften, och signerad ”ytterkantsröster”. Det om något är konspiratoriskt.
Vidare handlar kritiken mot Ibn Rushd inte bara om potentiellt samröre med globala antidemokratiska rörelser, utan även om vilka personer och organisationer förbundet väljer att samverka med på hemmaplan.
Exempelvis har Ibn Rushd i Malmö samarbetat med den islamistiska rörelsen Milli Görus, som menar att Förintelsen aldrig ägt rum, vill omvända homosexuella och vars grundare så sent som 2010 hävdat att EU är en del av ”den sionistiska världsordningen”. Avslöjandet kom inte från någon dunkel blogg, utan från Kvällsposten (7/9-2018).
Och Göteborgs stad drar fortsatt in bidrag till studieförbundet, bland annat eftersom man samverkat med Bellevuemoskén, som lockat en rad anhängare av IS – däribland terroristen Michael Skråmo – och al-Shaabab. Varför dras Ibn Rushd ständigt med dessa problem?
Ryktesspridning ska inte ligga grund för politiska beslut. Men när terrorforskare, kommunala tjänstemän, journalister och Svenska kommittén mot antisemitism påtalar att det finns problem, går det inte att avfärda kritiken som rykten.