“Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Det brukade Astrid Lindgren säga. Hon som med sina berättelser beskrivit många barndomar i Sverige och runtom i världen.
Astrid Lindgren visar på ett fantastiskt sätt något som vuxenvärlden ofta glömmer bort. Att barn är egna personer, med olika egenskaper, drömmar och förhoppningar. Att barn har rätt att komma till tals. Att barn har tankar och idéer om hur deras situation kan bli bättre. Att barn har rättigheter. Allt det kan vi se i rebelliska Pippi, kloka Skorpan och retstickan Tjorven.
Om en dryg månad blir Barnkonventionen lag i Sverige. Det är ett tillfälle att fira, men också reflektera över hur vi kan göra barns situation bättre. Uppskattningsvis 200 000 barn i Sverige lever i familjer där det förekommer våld. Allt fler barnfamiljer lever i otrygga boendesituationer.
Barn som är omhändertagna riskerar att hamna efter i skolgången och få sämre möjligheter att bygga sig en god framtid. Och trots att samhället arbetat mycket med barnperspektivet lyssnar vi inte alls på barn på det sätt som de har rätt till.
Som ett led i att försöka råda bot på det har Miljöpartiet i Linköping lämnat in en motion om att inrätta en barnrättsstrateg. För att få till ett långsiktigt, hållbart arbete där vi möter barn och lyssnar in deras tankar behöver det finnas en organisation som är beredd att göra det i alla frågor som berör barn och det är många, fler än de flesta tror vid första anblicken.
I stort sett alla frågor påverkar barnen, oavsett om det är en väg som ska byggas eller ett äldreboende som ska planeras. Barnen kan relatera till det och påverkas av det.
En barnrättsstrateg är tänkt att arbeta utifrån ett barnrättsperspektiv och jobba med kompetensutveckling och kunskapsspridning inom kommunen för att alla anställda ska kunna arbeta medvetet med att inkludera barnen. Det kan handla om allt från att låta barnen komma till tals när det berör dem till att försäkra sig om att varje beslut som tas har granskats utifrån ett barnrättsperspektiv.
Den styrande Alliansen tycker dock att det räcker med en heldagsutbildning och att någon får arbeta lite med frågan vid sidan av sina andra arbetsuppgifter. Man är inte ens intresserad av att diskutera frågan vidare.
Tyvärr är Alliansen i gott sällskap. Enligt BRIS kartläggning har bara en av tio kommuner avsatt resurser för att lyckas säkerställa barns rättigheter.
Samtidigt har Sveriges kommuner och landsting tagit fram tio framgångsfaktorer för att lyckas med barnrättsarbetet och de skriver att det är helt avgörande att det finns en funktion som samordnar arbetet i organisationen för att kunna uppnå lagkraven. Linköpings kommun ligger i framkant inom flera områden. Dessvärre är barns rättigheter inte ett av dem.
Vi behöver fråga oss hur vi bygger ett samhälle som är starkt och tryggt för alla, och då framför alltför barnen. För att lyckas med det behöver vi fråga barn vad som gör dem trygga och vad som skrämmer. För barn har rätt till yttrandefrihet, att tycka, att tänka och uttrycka sina åsikter.
Cecilia Gyllenberg Bergfasth (MP), ledamot i barn- och ungdomsnämnden, Linköping