Alla ska vara välkomna, varför inte vi synskadade?

Att Linköpings kommun beklagar att vi synskadade upplever gatorna som otillgängliga kan vi bara tolka på ett sätt, nämligen att kommunen beklagar sina egna tillkortakommande när det gäller att göra Linköping till en inkluderande stad samt att följa de regelverk som finns, skriver Bertil Olsson från Synskadades riksförbund.

Gatorna i Linköping är inte tillgängliga för synskadade, skriver Bertil Olsson från Synskadades Riksförbund.

Gatorna i Linköping är inte tillgängliga för synskadade, skriver Bertil Olsson från Synskadades Riksförbund.

Foto: Peter Holgersson

Debatt2021-08-18 05:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar till "Stadskärnan ska vara tillgänglig och attraktiv för alla" 8/7.

Vi som lever med synskada vet att gatorna inte är tillgängliga (det är fakta och inte en upplevelse) och det har vi under flera år informerat kommunen om. Dessutom har kommunen full vetskap om de regler som finns. Förutom de som vi tog upp i vår debattartikel finns Agenda 2030, Plan och Bygglagen samt Boverkets riktlinjer. De påvisar alla att inkludering och tillgänglighet ska gälla.

Att kommunen arbetar aktivt med att hitta lösningar ställer vi oss frågande till. Det enda aktiva vi upplevt i den här frågan är borttagandet av våra möjligheter till orientering. Har kommunen några lösningar är vi tacksamma om vi blir informerade. 

Att gator och torg ska innehålla ett antal funktioner samt att ytbeläggningen måste vara tålig ställer vi oss helt bakom, men förstår inte vad i detta som är ett problem för att göra Linköping till en inkluderande stad även för oss. Många funktioner på en yta ställer högre krav på att bygga inkluderande för alla. Invasionen av elsparkcyklar som pågår kommer att ställa ännu högre krav på detta.

Diskrimineringslagen är inte tillämplig när det gäller den här typen av ytor. Däremot är den tillämplig när det gäller verksamheter. Enligt DO kan det innebära att om kommunen upplåter den här typen av ytor till verksamheter som till exempel stadsfest eller matmarknad så riskerar de verksamheterna att strida mot den lagen. Även vissa typer av uteserveringar riskerar att vara diskriminerande.

Vi har varit i kontakt med yrkesfolk inom anläggningssektorn och fått veta att om en gata görs tillgänglig från början går det åt väldigt lite skattepengar, medan om den i efterhand ska göras tillgänglig går det åt betydligt mer. Eftersom kommunen enligt både egna och andra riktlinjer är skyldig att bygga inkluderande är det beklagligt att det inte görs från början och därmed riskerar att använda onödigt mycket skattepengar.

Vi anser fortfarande att vi successivt blir utkastade från Linköpings stadskärna och önskar få svar på vår fråga: Varför är vi inte längre välkomna?