Svar på insändaren ”Sluta att skjuta lodjur – låt samtliga få leva” (20/10):
Jag instämmer till fullo med skribenterna. Det är obegripligt hur vår Länsstyrelse kan fatta beslut om jakt på lodjur som gör mycket mer nytta än skada. Ett djur som dessutom är så omtyckt, för att inte säga älskat, av folk i allmänhet. Låt oss hoppas att Länsstyrelsen tar sitt förnuft till fånga till kommande år.
Men på en punkt måste jag korrigera skribenterna. De skriver ”vargen verkar kunna döda för dödandets skull”. Detta är en av de gamla myterna kring vargen. Det finns inget djur som dödar för dödandets skull, eller av ”blodtörst”. Alla slår byten för att själva överleva.
Lodjuret är en mycket skicklig jägare och tar oftast bara ett byte åt gången. Ofta finns de sedan kvar vid bytet någon/några dagar, i synnerhet en hona med ungar. Det de inte hinner äta upp kommer till nytta för en mängd andra djur.
Vargen är en inte fullt lika skicklig jägare. En varg eller vargfamilj dödar därför ofta vad de kommer åt med minsta möjliga ansträngning. En fårhage är ett typiskt exempel med ett stort antal får som springer runt utan att komma ut. I gengäld äter vargen upp allt den har dödat – om den får vara ostörd. Den kommer tillbaka, ofta flera veckor efteråt. Till och med hela skelettet på en älg brukar gå åt. Bara skalle och klövar brukar bli kvar. Men ute i naturen blir det, av naturliga skäl, inte många bytesdjur som slås samtidigt. Får slagna i ett fårhägn blir inte liggande kvar för vargarna att äta upp.