195 länder är eniga om klimathotet

FN:s klimatförhandlingar utgår från den bästa tillgängliga forskningen, skriver Björn-Ola Linnér.

Debatt2016-01-08 05:55
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på "Överdriven rädsla för klimatförändringar", Lars Cornell, 7/1.

Cornell undrar ”vilka klimatförändringar?” Temperaturen har stigit cirka en grad sedan industrialiseringens början enligt samlade observationer. Halten av koldioxid gick för första gången i modern tid över 400 miljondelar 2013, en ökning med 24 procent sedan mätningar började 1958. Konsekvenserna av klimatförändringar märks redan i dag i form av saltvattenintrång i låglänta länder som påverkar deras jordbruk och försurning av haven med korallblekning som följd, vilket försvårar för människor som är beroende av fiske och turism. För att få svar på Cornells fråga är det bara att läsa de sammanställningar av forskningsläget som gjort av FN:s klimatpanel eller vetenskapsakademier i världen. Men vi kan nöja oss med den auktoritet Cornell själv ger, FN:s klimatförhandlingar i Paris. Både beslutstexten och själva avtalet understryker att överenskommelserna tas för att möta det akuta hotet från klimatförändringar utifrån den bästa tillgängliga forskningen. Det är alltså 195 länder överens om. Cornell bortser från själva utgångspunkterna för överenskommelsen: att alla länder måste öka ambitionen för att undvika farliga klimatförändringar och minska sårbarheten i samhällena mot dess negativa konsekvenser.

Cornell tycks sedan dra sedan slutsatsen att begreppet klimatflyktingar undviks av FN på grund att det inte skulle finnas klimatförändringar. Det är ett felslut. Klimatflyktingar undviks av de flesta experter i dag, för att markera att det inte endast är på grund av klimatfaktorer som människor tvingas på flykt, utan det är en kombination av orsaker såsom fattigdom, diskriminering, förföljelse och bristande försörjningsmöjligheter. Ett förändrat klimat kan vara en av flera drivande faktorer. Därför talar man istället om klimatrelaterad migration.

Cornell gör därefter ett tankehopp till att angripa ”förnybar energi”. Min artikel handlade visserligen om Musikhjälpens folkbildande insats kring klimatanpassning. Här vill jag ändå passa på att korrigera Cornells lapsus. Förnybart handlar inte bara om biomassa, utan inkluderar även energislag, såsom sol-, vind- och vågkraft. Givetvis kan markanvändning (där både skogs- och jordbruk ingår) inte ensamt ersätta dagens behov av fossil energi. Det är därför vi, bland annat, behöver öka takten av innovationer och spridning av fler koldioxidfria energialternativ. De behövs inte bara för att minska människans påverkan på klimatet utan även för att undvika de allvarliga hälsoeffekterna av klimatpåverkande ämnen.

Björn-Ola Linnér

professor vid Centrum för klimatpolitisk forskning och Tema Miljöförändring, Linköpings universitet

Läs mer om