När Moderaterna i helgen samlas till stämma finns en elefant i rummet. För första gången på över ett decennium är frågan om utformningen av public service – statliga SVT, SR och UR – uppe för rejäl diskussion. Detta är en möjlighet för Moderaterna som parti och dess medlemmar att lämna passiviteten, men trots att de flesta i partiet inser orimligheten i dagens ordning, är det uppenbart att partiledningen vill behålla locket på i frågan. Våra förväntningar är glasklara: M måste våga göra upp med public service.
Den senaste reformen, införandet av en public service-skatt som ersättning för den tidigare frivilliga avgiften, är en tydlig indikation på absurditeten i politikernas kramande av systemet. Allt fler har ledsnat på systemet och vill inte betala, men i stället för att lyssna så inför politikerna en tvångsfinansiering. Det tondöva svaret är inte hållbart utan har satt fart på diskussionerna inom Moderaterna. Inför helgens partistämma har inte mindre än nio motioner inkommit som berör problemen med statlig media.
Det finns många skäl till att vara kritisk till dagens system, och därmed också till Moderaternas linje. Staten avsätter varje år knappt tio miljarder i garanterade intäkter till aktörer på en mycket tuff marknad. När tidningar kämpar mot tidningsdöden och olika kanaler anstränger sig till sitt yttersta för att möta svenska folkets efterfrågan och överleva ekonomiskt erbjuder SVT och SR skattedopade alternativ.
Tramsprogrammen avlöser varandra, och i försök att vara breda och folkliga omvandlas de tvångsvis indrivna pengarna till allt mindre seriöst och icke-marknadsmässigt material. Självbilden som värnare av det smala och djupa är i dag inte mer än ett självbedrägeri.
Det nuvarande sändningstillståndet, som Moderaterna ställt sig bakom, sträcker sig till 2026. Detta innebär en oförändrad verksamhet för public service i minst sju år till. Inte bara ett, utan två val skulle passera med Moderaterna sittandes på händerna utan att systemet görs om. Detta är en ohållbar inställning och impopulär i det egna partiet. Vi vill verka för frihet, inte för passivitet.
Moderaterna har en stolt historia vad gäller att försvara mångfald och mediefrihet. Detta i ett land vars socialdemokratiska styre motvilligt fått acceptera att media är bättre fri. Med detta arv följer också ett ansvar. När frågan ställs om hur stort utrymme som ska vigas åt statlig media måste svaret från ett moderat parti vara: mindre än idag – inte tystnad. Locket av, moderater.
Adam Danieli, John Norell, Albin Zettervall, viceordförande, Fria Moderata Studentförbundet