Från jordgolv till toppklass

Första gången Jenny Lindgren och Daniel Adebjörk kom till huset på Jägmästarebacken droppade det avloppsvatten från taket, och golvet i stora salen var bara jord. "Jag kände direkt att det skulle gå att göra jättefint", säger Jenny.

6 januari 2018 14:00

Det ligger sex likadana, stora och ståtliga hus på Jägmästarbacken och tvärgatorna omkring. Just nummer 6, där Jenny och Daniel bor, stod färdigt år 1913. De byggdes från början som bostäder till dem som arbetade i sandtaget ett kort stenkast bort och på den tiden fanns plats för sex familjer i varje hus.

Det har förstås hänt en del under ett sekels gång och det finns gott om historier att dela.

– Det händer att tanter och farbröder stannar till och minns hur det var här på den tiden. De kommer ofta in och berättar, det är jätteroligt. Under byggtiden fick hantverkarna ta anteckningar när vi inte var här, för vi vill ju veta allt, säger Jenny.

– Vi har fått höra mycket dråpligt. I trädgården här utanför finns en mur och intill den lär det ha stått fem utedass och fem vedbodar. Vi har till exempel hört talas om en dam vars man fick värma upp toasitsen innan hon kunde gå dit. Han ropade "nu är det varmt" och då kom hon ut. Underbart!

I dag finns det förstås badrum inomhus, golvvärme, varmvatten – all den vardagslyx som vi tar för given numera. Men riktigt så såg det alltså inte ut när Daniel och Jenny klev in i huset för första gången.

Jenny såg potentialen direkt, men för Daniel var det betydligt brantare uppförsbacke.

– Huset var i uselt skick och jag kände mig som Björn Skifs i "Drömkåken". Och det blev inte direkt bättre när jag ramlade genom golvet från övervåningen och höll på att hamna på nedre plan. Det gick bra som tur var, men det säger en del om husets tillstånd.

Jenny är "snickaren" i familjen och hon gjorde ritning efter ritning för att övertyga Daniel om husets storhet. Han processade med sig själv i nästan ett halvår innan han gick med på köpet och flytten.

– Jenny kan det mesta, medan jag är extremt ohändig och står för peppandet i arbetet. Jag vet att när Jenny säger att det blir bra, så blir det bra.

Så även den här gången, kan man lätt konstatera.

Vi blir insläppta i huset genom entrén på husets ena kortsida och kliver mer eller mindre direkt in i stora rummet – där det tidigare var jordgolv.

Det är svårt att föreställa sig. Rummet är drygt 50 kvadratmeter stort med tre rejäla fönster som är så djupa att det går fint att krypa upp och göra sig en myshörna. Väggarna är målade i vitt med en liten brytning mot varm vanilj. Köket, helt i vitt, ligger i ena änden och rummet fortsätter med ett stort matbord innan det avslutas med en soffa, fåtölj och plats för relax i andra änden.

Bordet förresten... det gamla matbordet som följde med i flytten kändes plötsligt alldeles för litet på den stora ytan och en snabb lösning krävdes eftersom gäster väntades. Så Jenny slog helt sonika ihop ett bord av golvplankor som blivit över. Det blev så bra att det står kvar än i dag, två år senare.

Bortanför matsalen ligger ett litet rum som fungerar som Daniels kontor. Eller man cave som han hellre kallar det. Här finns allt man behöver. Ett par signerade hockeytröjor på väggarna, en uppstoppad räv, en bild av Bill Murray i stilig uniform, en schysst fåtölj intill ett bord med rökiga drycker, samt en skivspelare, inhandlat på loppis och en gång tillverkad på Luxor i Motala.

Vi fortsätter via ett trivsamt bibliotek under uppbyggnad, och vidare till rummet som familjen ser som sitt mysigaste tillhåll. Här finns tv:n, julgranen, två rejäla soffor och gott om plats att bara hänga.

– Här äter vi frukost på helgerna och bara trivs, säger Jenny. Här får inredningen vara levande vilket kanske gör att det kan kännas lite stökigt, men det gör inget.

Familjens yngsta medlemmar, Sixten, 5 år, och Majken, 2,5, ansluter från dagis. Majken visar en nytillverkad teckning och tar oss sen med en trappa upp för att guida i sitt rum. Inte minst hur man smidigt och enkelt kryper in i indiantältet.

Sixten slår sig ner vid ett stort bord (det gamla matbordet) i sitt rum och bygger lego.

Daniels och Jennys sovrum i sin tur, är så stort att där ryms en fyrsittssoffa och en öppen spis.

– Det händer att vi lyfter upp ett bord hit och sittert här när vi har gäster, säger Daniel.

Vi avslutar husesynen i badrummet. Det är inte vilket badrum som helst! Här var kök innan renoveringen tog vid och därmed fanns vatten och avlopp indraget.

Längs hela ena kortväggen löper de vackra gamla fönstren. Under står ett stiligt badkar. Därtill dubbeldusch, dubbla handfat och massor av rymd. Skön spa-känsla med andra ord.

Nere i köket igen häller Jenny upp kaffe i brunmönstrade loppiskoppar.

– Det är faktiskt Daniel som köpt dem. Jag har fört över mitt loppisintresse på honom och han har i sin tur lärt mig att älska Star Wars och ishockey.

Hon lutar sig tillbaka i Windsorstolen, köpt på Blocket.

– Det är nu vi äntligen kan njuta av huset och fortsätta renovera i lagom takt. Tänk att vi vågade lämna lägenheten mitt i Linköping och flytta till Åtvidaberg. Det var ett stort steg, men nu stortrivs vi här. Det gäller att inte vara rädd att kasta sig ut. Det skulle jag rekommendera alla att göra!

Här bor:

Daniel Adebjörk och Jenny Lindgren med barnen Sixten, 5 år och Majken, 2,5.

Daniel arbetar med sortiment och inköp på Icas huvudkontor och Jenny jobbar på Ikea.

Huset är 280 kvadratmeter stort, exklusive 100 kvadratmeter källare.

När Daniel och Jenny köpte huset hade förra ägaren påbörjat rivningsarbetet inför renoveringen, därav jordgolvet i stora salen.

Jenny och Daniel tipsar: Loppis och auktioner är livet! Välj saker med hjärtat och magen. Vi gillar att blanda material från naturen med grafiska inslag i svart och vitt och därtill lite industrikänsla.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anna Lindén

Ämnen du kan följa