Varför hyllas tungsinnet?

Varför ger det högre status att vara en negativ skeptiker Àn en glÀdjespridare?

Foto: Fotograf saknas!

Carinas krönika2015-09-10 10:28
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

En förelĂ€sare jag hörde sa: ”Alla har en grundsyn som Ă€r antingen negativ eller positiv. Studier visar att mĂ€nniskor med en positiv grundsyn upplever livet som bĂ€ttre Ă€n dem med en negativ”.

AlltsÄ: glada mÀnniskor mÄr bÀttre Àn dysterkvistar.

Det verkar logiskt, Àven om man hÀr tycker lite synd om dysterkvistarna.

FörelÀsaren ingav dock hopp. Det gÄr att pÄverka, om Àn inte helt förÀndra, sin grundsyn genom att byta perspektiv. Se saker frÄn ett motsatt hÄll, fokusera pÄ det positiva och inte stÀndigt utgÄ frÄn sig sjÀlv och den egna situationen. Försöka finna förnöjsamhet med sin lott.

VÄrt mÄende tycks sÀllan ha med faktiska omstÀndigheter att göra. Det finns cancersjuka och svÄrt handikappade mÀnniskor som trots den egna situationen vÀljer att fokusera pÄ det positiva och fungerar som vitaminkickar för sin omgivning. Som har drabbats av sÄ mycket elÀnde att omgivningen bara skakar pÄ huvudena och undrar hur personen fortfarande kan hÄlla sig upprÀtt.

Precis som det finns vackra, lyckade och friska mÀnniskor som stÀndigt drar ned sin omgivning. Som Àr konstant missnöjda och spyr sin livsfrustration omkring sig, utan synbar anledning. Som alltid lyckas fokusera pÄ det enda mögliga strÄet i ett helt lass av finfin halm.

Det Ă€r intressant att svĂ„rmod ses som ett tecken pĂ„ djupsinne och seriositet, medan glĂ€dje signalerar oreflektion och banalitet. Det vill sĂ€ga, den som Ă€r glad Ă€r enkel och dĂ€rmed lite korkad. En som muntert travar pĂ„ i storstövlarna och inte blir ”tillrĂ€ckligt” berörd och pĂ„verkad av livets jĂ€vligheter. En ytlig typ.

Om stora (och döda) konstnÀrer/artister framhÄlls gÀrna den livsleda de drogs med.

Fanns det inte en enda som var en glad gamÀng? Lite, lite försiktigt positiv?

NÀ, skapande tycks förutsÀtta en negativ grundsyn, narren fÄr aldrig samma status som diktaren och nÄgot Nobelpris i glÀdje delas inte ut. Nu behövs förvisso bÄde optimisten och pessimisten, den senare för att vi ska tÀnka efter och inte bara rusa ivÀg, men ÀndÄ!

En stor metaanalys (slutsats baserad pÄ flera olika vetenskapliga studier) om hÀlsa visar att tre tÄrtbitar, lika stora och dÀrmed lika betydelsefulla, Àr avgörande:

VÄra gener.

Miljön vi utsÀtts för (droger, motion etc).

Den egna uppfattningen om hur vi mÄr.

En mÀnniska med positiv grundsyn inte bara upplever sitt liv som bÀttre, det avspeglar sig ocksÄ i hÀlsan.

Mitt selektiva minne gör att jag lÀtt glömmer oförrÀtter och livets trÄkigaste hÀndelser. De finns kvar i minnesbanken, men luddas liksom till, blir konturlösa och slutar skava. Om det Àr en överlevnadsinstinkt eller ett uttryck för min teflonhjÀrna vet jag inte.

Men ju Àldre jag blir desto mer fokuserar jag pÄ glÀdjespridarna. Av flera skÀl.

Positiva mÀnniskor gör mig inte bara glad, de gör mer nytta ocksÄ. De Àr oftare Àn skeptikerna doers.

Mindre snack och mer verkstad helt enkelt.

Precis vad vÀrlden behöver.

Polarisering

PĂ„ ena sidan: ”Sverige gĂ„r under som nation. Islamisterna tar över”. PĂ„ den andra: ”30-talet upprepas. Alla som inte vill öppna grĂ€nserna Ă€r rasister och fascister!” Generaliseringar haglar, ord urholkas, meningsmotstĂ„ndare demoniseras och mĂ„nga tycks Ă€lska sjĂ€lva hatandet. Lika intensivt frĂ„n bĂ„da hĂ„ll. HĂ„ller vi pĂ„ att bli sĂ„ twitteriserade att vi inte förmĂ„r föra resonemang, hĂ„lla tvĂ„ tankar i huvudet samtidigt eller lĂ€sa texter lĂ€ngre Ă€n 140 tecken? Jag börjar bli hjĂ€rtinnerligt trött pĂ„ tonlĂ€get i debatten, som inte ens Ă€r en debatt.

LĂ€s mer om