En föreläsare jag hörde sa: ”Alla har en grundsyn som är antingen negativ eller positiv. Studier visar att människor med en positiv grundsyn upplever livet som bättre än dem med en negativ”.
Alltså: glada människor mår bättre än dysterkvistar.
Det verkar logiskt, även om man här tycker lite synd om dysterkvistarna.
Föreläsaren ingav dock hopp. Det går att påverka, om än inte helt förändra, sin grundsyn genom att byta perspektiv. Se saker från ett motsatt håll, fokusera på det positiva och inte ständigt utgå från sig själv och den egna situationen. Försöka finna förnöjsamhet med sin lott.
Vårt mående tycks sällan ha med faktiska omständigheter att göra. Det finns cancersjuka och svårt handikappade människor som trots den egna situationen väljer att fokusera på det positiva och fungerar som vitaminkickar för sin omgivning. Som har drabbats av så mycket elände att omgivningen bara skakar på huvudena och undrar hur personen fortfarande kan hålla sig upprätt.
Precis som det finns vackra, lyckade och friska människor som ständigt drar ned sin omgivning. Som är konstant missnöjda och spyr sin livsfrustration omkring sig, utan synbar anledning. Som alltid lyckas fokusera på det enda mögliga strået i ett helt lass av finfin halm.
Det är intressant att svårmod ses som ett tecken på djupsinne och seriositet, medan glädje signalerar oreflektion och banalitet. Det vill säga, den som är glad är enkel och därmed lite korkad. En som muntert travar på i storstövlarna och inte blir ”tillräckligt” berörd och påverkad av livets jävligheter. En ytlig typ.
Om stora (och döda) konstnärer/artister framhålls gärna den livsleda de drogs med.
Fanns det inte en enda som var en glad gamäng? Lite, lite försiktigt positiv?
Nä, skapande tycks förutsätta en negativ grundsyn, narren får aldrig samma status som diktaren och något Nobelpris i glädje delas inte ut. Nu behövs förvisso både optimisten och pessimisten, den senare för att vi ska tänka efter och inte bara rusa iväg, men ändå!
En stor metaanalys (slutsats baserad på flera olika vetenskapliga studier) om hälsa visar att tre tårtbitar, lika stora och därmed lika betydelsefulla, är avgörande:
Våra gener.
Miljön vi utsätts för (droger, motion etc).
Den egna uppfattningen om hur vi mår.
En människa med positiv grundsyn inte bara upplever sitt liv som bättre, det avspeglar sig också i hälsan.
Mitt selektiva minne gör att jag lätt glömmer oförrätter och livets tråkigaste händelser. De finns kvar i minnesbanken, men luddas liksom till, blir konturlösa och slutar skava. Om det är en överlevnadsinstinkt eller ett uttryck för min teflonhjärna vet jag inte.
Men ju äldre jag blir desto mer fokuserar jag på glädjespridarna. Av flera skäl.
Positiva människor gör mig inte bara glad, de gör mer nytta också. De är oftare än skeptikerna doers.
Mindre snack och mer verkstad helt enkelt.
Precis vad världen behöver.
På ena sidan: ”Sverige går under som nation. Islamisterna tar över”. På den andra: ”30-talet upprepas. Alla som inte vill öppna gränserna är rasister och fascister!” Generaliseringar haglar, ord urholkas, meningsmotståndare demoniseras och många tycks älska själva hatandet. Lika intensivt från båda håll. Håller vi på att bli så twitteriserade att vi inte förmår föra resonemang, hålla två tankar i huvudet samtidigt eller läsa texter längre än 140 tecken? Jag börjar bli hjärtinnerligt trött på tonläget i debatten, som inte ens är en debatt.