Anstalten rivs för att bli bostäder

Roxtunaanstalten var en gång en Sveriges modernaste och lockade studiebesökare från hela världen. Nu ska hela rasket rivas – och ge plats åt 200–400 nya bostäder.

24 november 2015 10:34

Den 15 februari 1955 invigdes Roxtuna, som fick sitt namn av sjön Roxen och kungsgården Tuna på vars mark anstalten uppfördes. Med en budget på 6,9 miljoner kronor var det en enorm satsning för dåtidens kriminalvård.

Inspirerade av de modernaste ungdomsanstalterna i USA byggdes anläggningen i små paviljonger. Det skulle skapa hemkänsla och ge möjlighet att skapa bra grupper av de unga män som dömts till ungdomsfängelse. Hit fick de som ansågs svårbehandlade komma och här satsades stort på medicinsk kompetens för att erbjuda vård och inte bara förvaring. Chefen skulle alltid vara en kvalificerad psykiater.

På Roxtuna fanns bilverkstad, trädgårdsmästeri, snickeri och mekanisk verkstad. Här fanns idrottshall, musikrum och fotbollsplaner.

2007 stängdes anstalten och sedan dess har byggnaderna förfallit i rask takt. Husen har stått ouppvärmda sedan 2009 och när kommunala Stångåstaden i fjol köpte anstalten av statliga Specialfastigheter fanns det inte längre något fungerande värmesystem. Vatten, avlopp och ventilation saknas också. Rören är sönderfrusna och taken läcker.

– Byggnaderna mår inte bra. Möglet sprider sig. Det blir så när husen står kalla på vintern och värms upp på sommaren, säger Anders Stjärnberg, fastighetschef på Stångåstaden.

Anders Stjärnberg visar oss runt på området efter att ha låst upp de dubbla grindarna i stängslen som fortfarande omger den gamla anstalten. Ironiskt nog är stängslet det enda som återstår av värde nu när byggnaderna är så förfallna.

Rummen där de intagna bodde är små och oansenliga. Men här finns gemensamhetsrum och personalrum som en gång i tiden har varit riktigt ståndsmässiga. På golven är det vacker fiskbensparkett och här och var tronar pampiga öppna spisar.

På många ställen fungerar fortfarande elektriciteten, men i idrottshallen är det svart. Vi lyser med våra mobiltelefoner och ser en stor pöl där några övergivna innebandybollar flyter omkring. Ovanför oss är taket mörkt och fuktigt.

– Visst är det synd. Jag bor själv i Ekängen och har fått frågan om våra ungdomar inte kan få använda Rox-tunahallen. Men det går ju inte att släppa in några barn här, det är för farligt säger Anders Stjärnberg.

Kommunala Stångåstaden köpte Rox­tunaanstalten för 18 miljoner kronor. En bra affär, tror Anders Stjärnberg.

– Ja, med tanke på de låga räntorna som vi har nu. För det kommer att ta 5–10 år innan vi kan börja bygga något här.

Stångåstadens plan är att riva hela anstalten och bygga ett nytt bostadsområde.

– Vår vision är ett område med blandad bebyggelse – villor, radhus och låga flerfamiljshus. Stadsliknande miljö med sexvåningshus skulle inte fungera här, en mil från stan. Mellan 200 och 400 bostäder kan det bli, säger Anders Stjärnberg.

Varför väntar ni så länge med att bygga?

– Vi måste vänta på att det byggs en ny väg till Ekängen och vidare ut hit till Roxtuna. Den nuvarande Ekängsvägen är alldeles för smal och ansträngd redan nu, den tål inte någon tung byggtrafik, säger Anders Stjärnberg.

Finansieringen av vägen är en knäckfråga. Stångåstaden är beredd att bidra med sin andel, men det kan ta sin tid innan allt är klart.

– Snart är det i alla fall dags för oss att sätta oss ner och skissa på några förslag på vad som ska byggas i Roxtuna. Det tar ju tid med en ny detaljplan och vi kommer förstås ha en dialog med grannarna, säger Anders Stjärnberg.

Varför river ni inte byggnaderna direkt?

– Det kostar några miljoner att riva och då skulle vi få betala ränta på de pengarna också. Därför vill vi riva i så nära anslutning till byggandet som möjligt.

Stångåstadens mark sträcker sig från Ekängsvägen ända ner till Roxen. Anders Stjärnberg visar vägen till vattnet.

– Det är när man kommer ner här som man förstår vilket attraktivt område Roxtuna är. Här vill man ju bo! I dag är det massor av sly i vägen, men när vi har röjt bort det blir det fin sjöutsikt från hela anstaltsområdet.

Stångåstaden hoppas att få bygga nära vattnet, så nära det går med tanke på strandskyddet.

– Och så kan vi göra en fin brygganläggning här, och båtplatser. Det här kan bli jättebra, säger Stjärnberg.

Roxtuna är ett av de områden som Stångåstaden planerar att bygga på. Eddan, Agraffen (Prisotomten) och Ebbepark (Wahlbecks) är tre andra.

– Vi har ägarnas uppdrag att få fram 500 bostäder om året och det sliter vi hårt med. Vi letar med ljus och lykta efter nya ställen att bygga på. I år har vi hittills påbörjat över 600 lägenheter, säger Anders Stjärnberg.

Roxtuna

Ungdomsanstalten invigdes 15 februari 1955 efter protester från kringboende som oroade sig för att de intagna delvis skulle få röra sig fritt. ”Följden kan ju bli att socken-ungdomen blir förstörd”, uttalade sig en granne i Östgöta Correspondenten.

Personalen – som kallades för vårdare i stället för, som på andra anstalter, vaktkonstaplar – lockades med nybyggda personalbostäder. De husen är i dag privatbostäder.

1960–1966 arbetade Tomas Tranströmer, sedermera nobelpristagare i litteratur, på anstalten som psykolog och kurator.

1984 blev Roxtuna en anläggning för narkomanvård.

1991 beslutades att anstalten skulle läggas ned, men den räddades efter protester från både intagna och personal.

1993 blev Roxtuna en sluten anstalt och då byggdes staketen.

2005 kom ett nytt nedläggningsbeslut. Den här gången hjälpte inte protesterna. 2007 stängdes Roxtunaanstalten.

Källa: ”Anstalten Roxtuna – från fostran till behandling” av Åsa Botvidzon (2007).

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Åke Alvin Peter Jigerström