Gillian Anderson spelade den skeptiska FBI-agensten Dana Scully i den populära tv-serien "Arkiv X".
SF:s storfilm denna jul är UFO Sweden av Norrköpings-gänget Crazy Pictures. Det är en film med Stranger Things-stämning om jakten på utomjordingar och en försvunnen pappa, men också om relationen mellan tro och vetande. Nedsjunken i biosalongen märker jag att historien fångar mig – lite till min egen förvåning, måste jag tillstå.
För någon UFO-kille har jag aldrig varit. Visst kollade jag, som de flesta i min generation, på Arkiv-X och fördrog Mulders tro framför agent Scullys iskalla rationalism. Men de mysterier som fascinerade mig som barn var oftare historiska– jag vet inte hur många artiklar jag läste om Eldorado och Inka-folkets mytiska städer av guld!
UFO:n var för teknologiskt för att intressera mig. Dessutom föll de in under kategorin spöken, tomtar och troll: Fenomen som folk påstod sig ha sett, men folk har tyckt sig se väldigt mycket genom tiderna. Det var inte värt att tro eller tänka så mycket på.
Men vad händer om de här vittnesbörden kompletteras med rapporter från avancerade tekniska instrument? Det vill säga om vetenskapen registrerar flygande fenomen som de varken kan identifiera eller förstå? Förra året överlämnades just en sådan rapport till den amerikanska kongressen. Och den som sammanställt den var inte någon entusiastisk UFO-förening, utan en av USA:s underrättelsemyndigheter. Materialet bestod inte heller av suddiga diabilder utan av data från den amerikanska militären.
Här finns något fascinerande. Inte för att jag förväntar mig besök av små gröna män. Men allt som petar hål på den sekulära självsäkerheten är ändå välkommet: Allt som stör vår föreställning om att vi vet allt eller ens är i närheten av att kunna förstå den märkliga värld som vi lever i.
Denise (Inez Dahl Torhaug) och de andra i föreningen UFO Sweden i den nya filmen med samma namn.
Föreningen som skildras i UFO Sweden har inte den amerikanska militärens resurser, men också de är måna om att arbeta rationellt och vetenskapligt. Mysterierna ska dissekeras objektivt och systematiskt. Man skriver rapporter och utesluter alternativa förklaringsmodeller. Allting ramas in av föreningslivets torra protokoll: dagordningar, omröstningar och justeringspersoner. På så sätt liknar de en gammal frikyrkoförsamling, där stora ämnen som nåd, frälsning och Jesu återkomst avhandlades sakligt och demokratiskt på församlingsmöten och styrelsesammanträden.
Och här närmar vi oss det som är mest intressant med UFO-rapporter: Inte vad de oidentifierade föremålen är för något, utan vad våra reaktioner på dem säger om oss? Känner vi oss hotade när vi ställs inför fenomen vi inte kan förstå – eller fyller det oss med nyfiken förundran?
Kritikern och författaren Rebecka Kärde.
Författaren Rebecka Kärde var inne på detta när hon skrev omde amerikanska UFO-rapporterna i Dagens Nyheter förra sommaren. Hon konstaterar att vår reaktion är en spegel av hur vi känner inför det okända i tillvaron. Viftar vi bort det, söker vi desperat efter logiska förklaringar eller tillåter vi oss att bli förundrade? ”Ingen känner till vad som pågår därute”, konstaterar Kärde, och fortsätter ”Men man kan åtminstone vara ödmjuk inför det numinösa.”.
Joel Halldorf är Bestorpare, kyrkohistoriker och skribent.
Det är just detta som filmen UFO Sweden kretsar kring. Inte fenomenen i första hand, utan vad de väcker i oss. När jag lämnar biosalongen är jag inte mycket klokare på vad som finns där ute i rymden. Men jag har lärt mig något om vad som finns inne i människan.
Joel Halldorf är Bestorpare, kyrkohistoriker och skribent