"Därför JO-anmäler jag polisen i Östergötland"

I april 2014 kallades undertecknad till polisförhör vid polisstationen i den stad där jag bor med anledning av det uppmärksammade dubbelmord som skedde i Linköping hösten 2004.

Arkiv
  Polisen når inte målet att topsa över 50 000 misstänkta personer om året.
 Samtidigt blir registret med okända spår från brottsplatser allt större.
Foto: Eva-Marie Törnström / Handout / kod 10500
**OBLIGATORISK BYLINE:  / **
**Endast för redaktionell användning. Bilden kommer från en extern källa och distribueras i sin ursprungliga form som en service till våra abonnenter**

Arkiv Polisen når inte målet att topsa över 50 000 misstänkta personer om året. Samtidigt blir registret med okända spår från brottsplatser allt större. Foto: Eva-Marie Törnström / Handout / kod 10500 **OBLIGATORISK BYLINE: / ** **Endast för redaktionell användning. Bilden kommer från en extern källa och distribueras i sin ursprungliga form som en service till våra abonnenter**

Foto: EVA-MARIE TÖRNSTRÖM

Linköping2014-05-14 07:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I förhörskallelsen framgick att polismyndigheten i Östergötland tillsammans med Rikskriminalpolisen bearbetade en mängd olika tips och arbetade intensivt för att lösa brottet. Vidare framgick att undertecknad inte var misstänkt för brottet men ändock skulle förhöras upplysningsvis och tillfrågas om att lämna ett DNA-prov i samband med förhöret. För mig personligen var det förfärligt obehagligt att bli kallad till ett förhör om ett så fruktansvärt brott och dessutom, mer eller mindre, tvingas till att lämna ett DNA-prov. Även om det framgick att jag inte var misstänkt för brottet måste åtgärden som polisen ville utföra innebära att man ändock skulle kunna vara en av deras misstänkta – vilket kändes enormt obehagligt och fullständigt vanvettigt. Dessutom stod det också i brevet att om man inte underkastade sig ett DNA-prov så skulle andra utredningsåtgärder bli aktuellt (indirekt hot). Väl vid polisförhöret var det också en oerhört påfrestande och otäck situation. Att som ostraffad och oskyldig bli kallad till ett förhör av detta slaget utan saklig grund strider mot all vett och etikett enligt min mening.

Polisen uppgav i förhöret att man kallade samtliga personer som vid tiden för gärningen var mellan 15 och 30 år. Alla dessa avkrävdes också att lämna DNA-prov. Vidare uppgavs att man hade valt att avgränsa sig till just den här åldern även om det kunde finnas andra åldersgrupper som andra experter ansåg betydligt mer intressanta. Förhöret avslutades sedan med att lämna ett DNA-prov. Även om det i "lagens mening" var frivilligt så menar jag att så som polisen framställde det i skrift och i förhöret inte fanns några alternativ än att lämna provet. Jag vill dock förtydliga att jag inte riktar någon kritik mot den polisman som jag träffade vid förhöret. Polisen uppträdde korrekt och var mycket trevlig.

Med hänvisning till Europakonventionen menar jag att mina mänskliga rättigheter allvarligt har kränkts. Att bedriva en polisutredning genom att topsa oskyldiga människor till höger och vänster och utan egentligen någon som helst urskillning så kränker polisen allvarligt människors integritet. Man kan till och med påstå att polisens åtgärder är att likna med metoderna som användes i forna Östtyskland där alla förväntades vara skyldiga och skulle bevakas och kontrolleras. Denna form av metodanvändning hör inte hemma i en demokratisk rättstat.

Jag menar att åtgärden är så allvarlig att polismyndigheten i Östergötland bör kritiseras för på vilket sätt denna polisutredning bedrivs! Definitivt måste deras rättsvidriga metoder upphöra! Självklart är det oerhört viktigt ur alla tänkbara perspektiv att man löser ett sådant här allvarligt brott men samtidigt är det lika viktigt att oskyldiga människor inte kränks i en pågående polisutredning, särskilt inte kallas urskillningslöst till förhör. Min mening är att jag och tusentals andra yngre män aldrig, utifrån av polisen redovisade aspekter, borde ha hörts i utredningen. Definitivt borde jag aldrig ha tillfrågats om DNA-prov. Så som polisen i det här fallet agerar med deras DNA-provtagningar är inte i linje med vare sig lagstiftarens eller Europakonventionens intentioner.

För många kan det kännas självklart att lämna sitt DNA till polisen. Men var går gränsen? Innebörden i östgötapolisens åtgärder (om den får rättsligt stöd av JO) är att oskyldiga människor i princip varje dag kan tvingas till obehagliga polisförhör och lämna ”frivilligt” DNA på begäran av polisen – enbart på den grunden att man råkar bo i ett område, eller till och med i en stad, där många brott begås. I en sådan rättsstat är skillnaden till forna öststaters, eller för den del till Nordkoreas, rättsuppfattningar inte särskilt avlägsen. I stället för att jaga oskyldiga människor bör polisen ägna sig åt att förfina sina brottsutredande metoder. Att överhuvudtaget låsa fast sig till ett åldersspann på 15–30 år, enligt polisen på vaga vittnesuppgifter, är ett hån mot såväl alla unga män som tvingas till förhör och topsning liksom för brottsoffren som har förlorat sina nära anhöriga i ett hemskt illdåd.

Polisens viktigaste uppgifter är att värna och skydda demokratin och människors grundläggande mänskliga rättigheter. Polismyndigheten i Östergötland, har genom sitt agerande, snarare monterat ner skyddet för den enskildes rätt till frihet och integritet. Därför JO-anmäler jag polismyndigheten i Östergötland.

Läs mer om