Stoppa det organiserade tiggeriet

En tiggare i Sverige.

En tiggare i Sverige.

Foto: Leif Blom / TT

Ledare2018-07-13 04:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Onsdagen den 11 juli rev länsstyrelsen i Södermanland upp Eskilstuna kommuns beslut om att det ska vara tvång på att söka tillstånd hos polisen för att få tigga. Detta är andra gången som en länsstyrelse river upp kommuners försök att stävja lokala problem.

Tidigare har Vellinge kommun röstat för ett lokalt tiggeriförbud. Även detta beslut revs upp av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Södermanland gjorde, till stöd för sitt beslut, en analog tillämpning av bestämmelserna för gatumusikanter, som inte utgör någon störning och därmed inte är tillståndspliktiga. Men det finns, argumenterbart, skillnader mellan organiserat tiggeri och gatumusik.

Efter det uppmärksammade fallet i Växjö från december 2017, där tiggare utnyttjades och nära misshandlades till döds, samt Kalla faktas reportage om hur tiggare utnyttjas (12/5 2015) medan miljonbelopp förs ut ur landet, är det svårt att beskriva det organiserade tiggeriet som annat än modernt slaveri.

Lägg till detta problem som lokala näringslivet upplever och de gånger tiggare ockuperat privat mark under ohygieniska förhållanden vilket har lett till sanitära problem och stora kostnader för markägarna. Främst bör ägaren och polisen kunna avyttra ockupanter snabbare så att äganderätt upprätthålls. Men räcker inte det bör andra åtgärder få tas till.

Ytterst handlar Eskilstunas försök att reglera tiggeriet om att begränsa möjligheten att utnyttja utsatta personer och att få bukt med uppenbara ordningsproblem.

Länsstyrelsen beslut kommer enligt kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) att överklagas. Främst för att ta reda på vad en kommun får reglera och göra. Står länsstyrelsens beslut fast ansvaret på riksdag och regering.

Tiggerifrågan är en sådan fråga som med hänvisning till allmänna ordningen lämpligast hade reglerats lokalt. Men det oklara rättsläget påkallar nationell lagstiftning."

EU:s fria rörlighet är inte villkorslös. Den ger EU-medborgare rätt att vistas i andra EU-länder i upp till tre månader men med krav på försörjning. Med någon form av tillståndsplikt eller förbud skulle systemet kunna upprätthållas bättre. Om en tiggare påträffas utan tillstånd kan polisen då fastställa identitet och utreda om personen har laglig rätt att vistas i Sverige. Ett sätt att förmå Rumänien och andra länder ta sitt ansvar vore att villkora EU-stöd till länderna med att de måste bidra till att åtgärda problemen.

Till dess att så sker återstår enbart ett nationellt förbud med lagstiftning genom riksdagen om vi ska kunna göra något åt den nedskräpning och skadegörelse samt hot, tvång och människohandel som följer av organiserat tiggeri.